Dop

Jag var på dop i söndags, ni vet den där händelsen som innebär att en präst häller vatten på en unge så att det lilla barnet ska leva upp i en kristen värld och låta Jesus titta på dom hela livet.
Jag har uppenbarligen varit på för många sådana händelser under den senaste tiden, vilket min vän Leo påpekade när han irriterat frågade om jag kunde varenda sång utantill.. vilket jag tyvärr kan. Det blev lite som ett uppvaknande för mig, jag kunde på allvar de psalmer som skulle sjungas, även de som inte stod med i psalmboken.
Men det stora tecknet på att jag har varit med på för många dop är att jag faktiskt lyssnade på prästen. Ok, jag vet vad ni tänker, att det gör man bara första gången, men jag vill inte hålla med om detta. Jag har följande teori:

Den första gången man är på ett dop så lyssnar man på prästen, sen så tappar man intresset för vad som händer vid altaret, det enda man hoppas på är att barnet ska kissa i dopfunten eller börja skrika. Men efter ett antal dop så blir även detta tråkigt så man börjar fälla kvicka kommentarer till den som står bredvid istället.
Nu råkar det vara så att jag har passerat det stadiet också, så jag har återkommit till det stadie då jag lyssnar på prästen, mest för att leta efter saker som jag kan reta mig på och använda som argument senare.

I just detta fall var det när prästen under en sekund verkade tvivla på sin egna tro och sa följande "...för att trots allt så KANSKE det finns en gud däruppe...."

Vaddå KANSKE???? Prästen ska väl ändå vara övertygad om att det faktiskt finns en gud, annars så har hon helt utan vidare hällt vatten på en stackars unge helt i onödan. Inte helt olikt någon mystisk fetish som bara utövas... nä, jag tänker inte ens avsluta den meningen, men den handlar om präster och småbarn iaf.

Men det som jag ville skriva om idag är hur mammor är, dessa fascinerande varelser som har haft ett annat liv inuti sig och sedan offrar nattsömn, figur och arbete för att uppfostra dessa små krabater... uppfostra.... hmm, uppfostra. Jag kan göra det åt er, så ni kan få lite efterlängtad sömn.
Anledningen till detta är att min vän Peo och hans ack så underbara och bedårande fru Åsa har nu döpt deras tredje lilla krabat. Och i vanlig ordning så erbjuder jag mig att sitta barnvakt och likt varje gång så får jag ett avslag på detta generösa erbjudande.
Jag vill nu tillägga att jag har tagit hand om deras hur och hund när de varit på semester ett antal gånger under flera dagars tid.
Så vad är det som kan vara så farligt med att jag sitter barnvakt en kväll? Jag kan tänka mig att jag skulle kunna göra större skada med ett hus och en väldigt stor hund under en veckas tid än med en liten krabat under en kväll. Den lilla tösen kan inte ens prata så att jag ska lära den att säga fula ord är ju kört.
Nä, mammor är ganska intressanta där, för de kommer alla gånger lära sig fulare ord på dagis, de kommer skaffa sig värre kompisar i skolan, och de kommer alla gånger att få en massa ovanor av deras pappor. De Pappor som dessutom inte ens kommer ihåg mammans namnsdag vilket jag gör.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt. och kom ihåg, det KANSKE finns en gud.....