tisdag 31 augusti 2010

Dikter

Jag fick frågan om vad min gaffel står för (Jag har en gaffel tatuerad runt handleden) och jag förklarade det hela. Sen så kom jag att tänka på att någonstans har jag orginaldikten som gjorde att Dylan klebold och Eric Harris hade en gaffel runt handleden på deras dödsdag.

Nu har jag iaf översatt dikten till svenska och tänkte lägga ut den här så att fler får läsa den.

Vi sitter runt de bord vi blir placerade vid,
tittar med längtande, hatiska blickar bort mot de
som har ett bättre bord.
Återkommande så trånar vi efter bättre platser,
sakta avancerar vi upp i lokalen, närmare fönster,
så nära scenen så artisterna klappar våra axlar medans
vi äter den mat som serveras, Längtandes efter desserten.

Vi håller besticken i den hand som anses vara rätt, vi lägger
servetter i knät så vi inte ska spilla på oss, för den
som spiller får ett sämre bord vid nästa besök.
Sakta formar vi oss själva för att passa in bland de andra,
uppgraderar våra egna personligheter för att passa in,
längtandes efter desserten.

När förrätten, och huvudrätten är uppätna är det dags att
prata med sina bordsgrannar, men inte om vad som helst.
Bara om de saker som de andra accepterar, saker som inte
får de andra gästerna att tänka efter.
För den som tänker är ett hot mot hela konceptet,
du kan få mat varsomhelst, men det krävs att vi vill ha de
bästa borden, i vår längtan efter desserten.

När desserten äntligen kommer så är vi fyllda med längtan.
Vi har hört talas om den, vi har blivit lovade att den är
utsökt, men bara för den som har skött sig vid bordet.
Den som inte sköter sig blir visad från bordet.
När den första tuggan är svald så skapar vi vår egna uppfattning om den,
var den god, var den för söt eller rentutav motbjudande.
Oavsett vilket så kommer vi säga att den var utsökt,
för att passa in i vår längtan efter döden.

///Dylan Klebold


Detta var hans stora metafor för livet, att sitta på en resturang och längta efter efterrätten. jag tycker själv att den är ganska bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar