onsdag 15 december 2010

drama...

Jepp, då har det hänt. Sverige har nu blivigt utsatt för ett attentat. Inte av en erkänd organisation utan av en person. Jag hade först inte tänkt att skriva något om skiten eftersom att alla andra ska spekulera om saken.
Ok, Det var en galen muslim som sprängde sig själv, inga personer dog.
Men helt plötsligt så får alla ett jävla spel och ska börja hata muslimer eftersom att de är alla terrorister.
Well, bara för att hela min omvärld uppenbarligen är retarderade så ska jag nu hålla ett litet charmerande förmaningstal.

Om nu alla muslimer är terrorister... låt gå.
Men Sverige är en av världens största försäljare av minor och vapen. Är alla i Sverige skyldiga till de barn som får benen bortsprängda? självklart.
Timothy McVeigh var kristen, hoppsan Kerstin. Det verkar visst som att alla ni nötter som är konfirmerade är körda.

De flesta av världens alla diktatorer är faktiskt svarta. lustigt nog så har den svarta rasen nu blivigt utdömda.

Kim Jong Il.... Thailand.... ledsen alla asiater, ni blev just körda...

Ryssland, Tyskland, Usa, Norden, Sydamerika, Asien, Australien och mellanöstern... helvete. Den större delen av jorden är fan befolkat med terrorister... Det är visst bara grönland kvar.

Men det mest sorgliga är att nu kommer alla få en rubbad bild av invandrare... nä. orkar fan itne skriva mer om skiten just nu... eller.....

äh! jag hinner fan få in en liten vridning av det hela.

Eftersom han inte dödade någon förutom sig själv... är det verkligen en självmordsbombare då? han måste ta några med sig in i döden för att få sina oskulder... annars så tog han bara livet av sig på ett dramatiskt vis. Typ emo-kidsens motsvarighet på Big Brother.... SE MIG, JAG VILL DÖ!

sov gott, händerna på täcket.

lördag 4 december 2010

Rond 2

Sådär, då har man varit och inhandlat lite presenter. Det är inte så farligt egentligen, det handlar bara om hur man ser på saken. Det gäller att ha rätt perspektiv på saker och ting.
Själv så föredrar jag att gå långsamt omkring och dra följande mantra för mig själv "Alla här har skitbråttom, de har ingen aning om vad de ska köpa" vilket resulterar i att jag går omkring och ler.
Mitt leende få följande resultat.
*1. Hälften av alla man möter går lite i omvägar.
*2. En fjärdedel av alla man möter ler tillbaka.
*3. den sista fjärdedelen (alltid den del som envisas att ta med barn till julstressen) tar hårt tag i sina barn.
Detta gör att jag blir glad, och är jag glad så blir jag lugn. Är jag lugn så tar jag det väldans långsamt och harmoniskt.
Med andra ord, jag var skitjobbig och har stått ivägen för folk hela morgonen. Stod inne på smedjan (köpcenter i Eskilstuna) och stannade mitt i dörren för att börja leta rätt på min mobil och ställde mig där och skickade ett sms. Det var sååååååå roligt.

Det hela hade kunnat blivigt en förnöjsam dag. men tyvärr så fick jag svar på mitt sms. Det var STaffan, han och hans flickvän var ute idag igen..... och dom tyckte viskulle mötas....... idag igen....

Men visst, jag kanske var lite väl ärlig emot Ullis. uppenbarligen så vill hon att jag sk ljuga. så låt gå. Bara hon inte var så korkad idag som hon var senast.

Det var hon. Det tog ca ett ögonkasst för att lista ut att Ullis är en långsint kvinna. Blicken hon gav mig utstrålade hat, så jag log tillbaka och gav henne en kram av ren julglädje.
Hon kramade inte tillbaka...... dumt gjort tjejen.... dumt gjort....
Jag gav Staffan en bamsekram och fick en tillbaka. Men jag kunde inte låta den glida, så jag tog upp ämnet med Ullis.

Jag- Så uppenbarligen går du runt och är långsinnt under julen. Den stora högtiden för förlåtelse. det är väl lite skenheligt?

Ullis- Jag är inte långsinnt.

Jag - så varför fick jag ingen kram? det har jag alltid fått förr. Fram tills att jag påpekade att du försöker löpa dig ett gott samvete med 20:or.

Ullis- Men kom hit ska du få en kram då...

jag -Nä nu vill jag inte ha en kram. Den ska komma spontant, inte behöva påpekas.

Ullis- Kan du aldrig vara nöjd? Måste du bråka hela tiden?

Jag -Jag bråkar inte, jag bara påpekar uppenbara saker. Och eftersom att 99% av den här världen är mig underlägsna och ett gäng korkade idioter så fattar de inte att de gör självklara saker. Så när jag påpekar dessa uppenbara saker så tar de illa vid sig och det missuppfattas som att jag bråkar. Men det har inte med vad jag säger att göra, det har med att göra att det inte finns folk med fungerande hjärnor t ex.

Ullis- Jag tänker inte ens ta den här diskussionen med dig.

Staffan - Låt det bara vara Tomas.

Jag - Men kom igen, jag hade ju världens bästa grej på gång ju... kan vi inte gå in i värmen o dricka lite kaffe, och sen så kan jag få hålla ett nytt tal.. snälla snälla snälla.... Det är ju för fan snart jul. om igen nu....
Ullis -Du bjuder på kaffe.

Jag -Ok, nu jävlar ska vi krossa julandan hos de här dumma konsumenterna. hahaha

Staffan-Men jag trodde du tyckte om julen, du har ju bara pratat om hur kul det är med snö och vinter.

Jag -Snö och vinter hör inte ihop staffan. Jesus bodde i Jerusalem, hur mycket snö tror du den lilla snickar-babben hade sett?

Ullis -Snickar-Babbe? Allvarligt, du mår inte ens dåligt av att dra rasistiska skämt om Jesus?

Jag -Varför skulle jag må dåligt över det? Han var en jude, precis som alla andra judar som bor där nere bland sand-dynerna. Varför ska jag göra ett undantag på honom bara för att han blev avrättad?

Staffan -För att han är en stor del av av vår religion och kultur. Samt en stor del av jordens befolkning ser honom som en helig man som man inte ska skämta om. Det är jävligt respektlöst. Visst, jävlas med de personer du känner, men du kan väl låta folk ha sin tro ifred iaf.

Ullis -Precis, hur skulle du tycka om folk klankade ner på det du tror på hela tiden?

Jag -Ok, ullis, folk klankar ner på det jag tror på hela tiden så jag är van och jag har lärt mig att leva med det. Bara för att folk inte tror på det jag tror på så springer inte jag och köper mig en tub med Pevaryl och smörjer bara för att det svider. Jag utvecklade en ryggrad istället.
Staffan, jag tar folk som förtjänar att bli tagna på allvar seriöst, resten är ju bara till för att jag ska få jävlas med dom. Men om deras tro inte hade gått ut på att uppmuntra dumhet så hade jag kanske respekterat den. Men nu är det så att de tre stora hat-religionerna går ut på att hata alla andar, de uppmuntrar dumhet och förhindrar folk att använda hjärnan. VARFÖR ska man respektera något sådant?

Ullis -Men du firar jul. Är inte det lite hycklande?

Jag- julen är en betydligt mycket äldre tradition än kristendomen, så att fira jul har ingenting att göra med att tro på gud. Lika lite som midsommar eller käftskivor. Det enda som kristendomen gjorde var att hävda att Jesus föddes på en redan befintlig tradition.

Staffan -All your base belong to us!

Jag -"Hysteriskt skratt" Exakt, de gjorde en jävligt snygg övertagning av julen. Jag menar på allvar, tomtar var bannlysta en bra stund eftersom de ansågs vara hedniska. Alla kulturer har en högtid mitt i vintern. Så att kristendomen ville ha en egen är knappast förvånande.

Ullis -Men du är ju knappast en hedning, så du firar inte något blot direkt.

Jag -Tekniskt sett så är jag är sjujävla hedning. Så jag har nog fan rätt att fira blot om jag vill.

Staffan- Jo, att du bryter mot allt som bibeln står för är väl ganska kännt. Men det ger väl inte dig rätten att håna Jesus?

Jag -Men jag ser inte vart jag har hånat honom? Jag kallade honom för Snickar-Babbe. Hans pappa Josef var snickare, och som seden löd så tog sonen samma yrke som fadern. Så det är korrekt att kalla Jesus för snickare. Sen så var han en Babbe. Eller tror du på den klassiska bilden av Jesus som blond och blåögd? Nä, han var en kamelryttare, sandapa, Babbe, Kroknäsa... kalla det för vad du vill. Men jag erkänner hans etnicitetiska arv. Det gör inte ni.

ullis -Måste du göra narr av någon alls?

Jag -Eftersom att Halva Bibeln går ut på att vilja döda mig, sen så hävdar dom att jag kommer brinna i helvetet när dom väl har dödat mig så har dom helt klart gett mig rätten att håna dom. Jag tycker inte ens att vi ska straffa dom, bara retas lite. Och om deras religion inte tål at man ifrågasätter den lite så kanske dom ska syna sig själva lite.

Staffan -Och den rasistiska biten? Kan du inte nöjas dig med att kalla honom för snickarjävel?

Jag -Men jag är rasistisk. Den enda skillnaden är att jag står för att jag tänker i termer av ras och hudfärg. Allt annat vore hyckleri. Så varför ska jag förneka mig bara för att någon annan kan ta illa upp?

Ullis -Jag tänker inte i ras-termer. För jag är inte lika småsinnt som du är.

Jag - Så du påstår att du inte tänker i termer av ras, och du struntar i vilken hudfärg jag har?

Ullis -Klart jag gör. Det spelar inte någon som helst roll varifrån du kommer, det är din personlighet som avgör om jag tycker om dig eller inte.

Jag - Det där är bara skitsnack. Och du tycker inte ens om mig, så du hycklar som fan just nu. Du står ut med mig för att jag och din pojkvän är kompisar. Men annars skulle du aldrig umgås med mig. Och det faktum att du inte tycker att hudfärg spelar in är en ren och skär jävla lögn.

Ullis -Jasså? Och hur tänker jag i termer av ras?

Staffan - Jag undrar samma sak, det här kommer bli roligt att höra. Men jag tror inte du kommer vinna den här Tomas.

Jag - Enkelt. Om jag säger att en kompis röstade på Sverigedemokraterna, vilken hudfärg skulle du gissa på att den har då?

Ullis - Jag skulle gissa på att din kompis är svensk, men det är bara för att majoriteten av alla SD'are är svenska. Så det är statistiskt godtagbart.

Jag - Absolut, men du skulle fortfarande göra ett antagande. Det är att tänka i egenskap av ras.
Men om jag skulle hävda att en kompis har hedersmördat sin syster. skulle du fråga om han var svensk då?

Ullis .......

Jag - Precis, för majoriteten av alla hedersmord som begås i Sverige begås av invandrare från mellanöstern. Så då är det rätt att anta att det är en arab som har begått brotet utan att faktiskt veta. Eftersom.. som du sa.. statistiken står på ens sida.

Ullis - Men det är väl ändå en jävla skillnad, det fattar du väl själv.

Jag - Visst är det skillnad, det är ok att anta att Svenskar gör fel, men inte invandrare.

Ullis - Nä, men att blanda ihop mord och vad man röstar på.

Jag - Det är du som försöker slingra dig, ämnet var huruvida man tänker i form av ras och hudfärg. Så oavsett vad vi talar om för grej, så är det fortfarande så att vi ska sluta tänka i egenskap av ras, vilket du också måste sluta med. Eller så måste du börja erkänna att du är lika dömande som alla andra.

Ullis - Men jag tänker inte på andra som olika raser. Jag tycker att alla har samma värde, oavsett ursprung.

Jag - Jag har inte sagt något om att de är mindre värda, jag bara hävdar att du är lika dömande som mig.

Ullis - Du kallar en död jude för en Babbe. Det är rasistiskt.

JAg - Inte mer rasistiskt än att svenskar blir kallade för Svennar, men om jag skulle kalla en Bosnier för Bosse så skulle du bli arg över att jag är rasist.

Ullis - Men det är inte samma sak.

Jag - Förklara då skillnaden.

Ullis - Du byter ämne.

Jag - Du klarar inte ens av att svara på frågor om ditt egna beteende. Men vi kan återgå till Julen om du vill det istället. Nu när vi vet att du är en liten smygrasist.

Ullis - Jag är ingen smygrasist. Men du har inte flytt från ditt land för att slippa bli dödad.

Jag - Nej, det har jag aldrig påstått heller. Men om jag nu skulle fly från Sverige och flytta till Canada. Vilken rätt ger det mig att börja kalla alla Canadensare för nedsättande ord? Bara för att jag har flytt från mitt hemland?

Staffan - Vafan.... helt stört. Hur fan lyckas du? Jag är ledsen älskling, men du ligger illa till.

Ullis - Ok, du kanske inte skulle ha någon rätt att kalla dom för elaka saker... men jag tycker inte att det är samma sak.

Jag - Klart att du inte tycker, för om du skulle tycka det så skulle du bli tvingad att erkänna att du har fel. Men som du sa, vi glider ifrån ämnet julen.

Ullis - Du hatar julen för att kristendomen stal den från alla andra. Nöjd?

Jag - verkligen inte. Jag kommer inte vara nöjd förräns jag har fått ett litet barn att gråta.

Staffan - Hur tragisk barndom hade du egentligen?

Ullis - Man börjar undra, var de andra hundvalparna elaka mot dig?

Jag - Nä, hundvalparna var snälla, men alla zombies runtomkring är hjärntvättade. Precis som under nazismen. Och hade de handlat om att döda judar igen så hade ni uppskattat min lilla motståndsrörelse. Men nu när ni är hjärntvättade så tycker ni att jag har fel.

Ullis -visst visst, vi är hjärntättade zombies. Kan vi bara släppa det hela nu?

Staffan - ja, jag måste hitta på något att köpa till farsan. Förslag?

Jag - 10 meter rep!

Staffan - Och varför ska jag köpa 10 meter rep för? Vad ska han med det till? han bor i en lägenhet.

Jag - Han kan hänga sig från balkongen eftersom han är en sådan misslyckad individ att han behöver sin son att köpa saker för att visa sin kärlek till honom.

Staffan - Men det är inte riktigt därför jag köper en julklapp till honom.

Jag - Om det hade varit sant så hade du inte jagat efter något, då hade du köpt något spontant när du hittat det. oavsett årstid.
Nä. nu ska jag dra och träna. Ha det bra och lycka till med rasism och tvingade presenter.




Somliga lär sig aldrig.

torsdag 2 december 2010

I-land

Jag fick idag höra att jag är en hemsk människa.. på allvar... Ok, jag kan väl vara lite tvivelaktig i vissa sammanhang, men då är det oftast med en viss grad alkohol i kroppen, vilket jag då skyller på mitt alter ego Roy (för kortning av DestROY).
Men nu så var jag spik nykter och talade med två andra spik nyktra personer....

Det hela började med att jag gnällde över att det var kallt utan vantar. Mina två vänner, som i den bästa scout-andan, sa att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Ibland vill jag bara sy på hurtiga personer.
Sen så kom den sedvanliga föreläsningen om att det är fint under vintern osv. Visst, det är skitvackert ute när allt är vitt och fluffigt. Till och med våra träd blir vita och ariska, klockrent.

Här så började mina vänner skruva på sig och tyckte att det blev lite obehagligt samtalsämne, vilket givetvis gjorde det så mycket roligare.
Men de ignorerade tappert mina försök att få dem att erkänna att de hade lite smygrasistiska tendenser ute i skogen.
Men för att vara extra dryga och hurtiga så hade mina vänner gett pengar till någon förbannad insamling för svältande barn i något u-land.
Här fick jag nog av deras skenheliga sensmoral. Som tur är så fanns det ett café i närheten, sdå jag fick i mig lite kaffe innan jag hade ett av mina bästa förmaningstal någonsin.

Jag -Ok, så ni menar att ni just gav 20:- till en insamling för u-lands ungar som inte ens kommer att tacka er?

Staffan -Men vi ger inte föra tt vi ska få ett tack, Vi ger för att hjälpa till.

Ullis - Precis, du kanske skulle göra det någongång själv. Karma?

Jag - Men hur jävla kränkande är inte det då?

Staffan - Kränkande? Att skänka pengar är väl fan inte kränkande.

Jag -Låt mig bjuda dig på mat, sen så får du bara äta upp mina rester när jag är klar, DET skulle du tycka var kränkande eller hur?

Staffan - Ja, det skulle jag nog.

Ullis -Men de är itne samma sak.

Jag - Det är exakt samma sak, men jag har bara ryggrad nog för att inte försöka lura mig själv eller andra att jag är något annat än en egoist. Jag är ett I-Lands barn och jag är jävligt nöjd med det. Jag tycker om att gnälla över att det är kallt på vintern och varmt på sommaren, trots att lilla Umfufu i Kongo aldrig har sett snö. Jag vill gnälla över att min dunkudde har blivigt hård trots att den svältande lilla Kwanzafoluno ifrån Zaire har en sten att sova på.
Jag tycker att det är min rättighet att klaga på vintern över att få skrapa min bilruta medans Sergej i Sibirien inte har råd med en bil utan måste gå i den kylan året om. Men jag mår inte dåligt över det, för jag har accepterat att jag är ett drygt svin som bara bryr mig om mig själv.

Staffan - Men det är väl en skillnad på att vara ett I-landsbarn och att vägra ge pengar till insamlingar.

Jag -Skillnaden är väldigt mycket som min liknelse om mat. Om jag skulle beställa in en pizza och äta hela själv så skulle du mest bara anta att jag var hungrig, eller hur.

Ullis -Jo, men vi har råd med en egen pizza om det skulle vara så.

Jag -Så du menar att mitt i julklappshandeln, efter att alla dina räkningar är betalda så har du råd med en pizza att åta för okynnes skull? Men du tycker att du mår bra efter att du har gett 20:- till en insmaling? Allvarligt?

Staffan -Tack för den, nu mår jag fan dåligt.

Jag -Och den enda anledningen till att du mår dåligt är för att du inte erkänner vem fan du är. Du försöker lura dig själv att du är en sympatisk människa som bryr sig, men i själva verket så ger du bara pengar som inte du själv märker att du har. Sedan när någon påpekar det uppenbara så mår du dåligt. Det säger mer om dig än om mig.

Ullis -Men det är bättre att ge lite än att inte ge alls. Vi gör iaf lite, det är väl bättre än att bara skita i det som du gör?

Jag -Kanske, men jag står iaf för att jag inte bryr mig. Och hur mycket pengar skulle du säga att ett barns liv är värt, ett främmande barn i ett annat land på en annan kontinent som inte vet om din existens. om du fick sätta ett pris, hur mycket.

Ullis -Exakt lika mycket som i Sverige. Liv är liv, oavsett vart någonstans det lever.

Staffan -precis.

Jag -Glömde bort att du har en vegans skenhelighet, men ok. låt oss testa den teorin.
Om Staffan skulle få cancer och ni behövde 3000:- kronor för medicin akut. skulle du kunna sälja er tv till mig för de pengarna?

Ullis -Självklart.

Jag -Exakt, men nu är det så att ni kan få betydligt mer än 3000:- för eran tv, ni kan nog få en 6-7000 för den. Hur mycket skulle 6000:- göra för svältande barn i Afrika, Vattenrening på Haiti? Mediciner osv. Det skulle göra jävligt mycket. Men ändå så sitter du med din lyxiga tv och mumsar mat varenda kväll. Om du nu hade brytt dig så mycket, då hade du sålt din tv och skickat pengarna. Du behöver inte ha din tv, du bara VILL ha den.
Jag säger inte att liv är olika värt, jag säger bara att du faktiskt inte bryr dig. För ett tiotal barn som svälter ihjäl någonstans är inte värt lika mycket som din tv för dig.

Ullis -Du är fan en hemsk människa. (Lämnar fiket).

Staffan -Var du tvungen? Nu kommer jag få ett helvete.

Jag -Skyll inte på mig för att din brud saknar alls självinsikt. Och om jag nu har fel, så kan hon stanna här och förklara det för mig. Men att hon tar illa vid sig är bara ett tecken på att jag har rätt och att hon vet om det. Hon är lika egoistiskt som jag är, men hon saknar antingen iq'n för att inse det eller så är hon för arrogant för att erkänna det.

Staffan -Oavsett så ska jag nog följa efter. Jag ringer dig imorrn.

Jag. Gört. Ha det bra.


Nåväl, en polares flickvän är sur på mig. Det var så jävla värt det.

Kom ihåg, att julen är en hets som är skapad av kapitalismen.. låt oss handla.

söndag 21 november 2010

Going Agent.

På Onsdag så skrivs det papper. Då är mitt nya jobb säkrat.
Känns rätt så skönt att få ett jobb som innebär mycket fritid och mycket i lön samt att det passar mig perfekt. Det går ut på att vara social och dricka en massa kaffe.
För er som inte vet om det ännu, jag fick jobbet som jag har sökt. Så den 3:e januari påbörjar jag mitt jobb som företagsagent. Alltså på riktigt, jag kommer ha titeln Agent. Helt plötsligt så faller alla bitarna på plats i mitt liv. Den enda nackdelen är att jag måste ha en kostym på mig, men man kan inte få allt här i livet antar jag. (Man måste ändå vara lite ödmjuk).

Så vad är det jag siktar på då. bortsett från det uppenbara skitcoola över att faktiskt vara en agent. Jo, jag har lagt upp en del målsättningar nu.
Till att börja med så ska jag bli en tvättäkta Gizmofil, köpa allt som jag egentligen inte behöver.
Jag ska byta alias en gång om dagen, bara för att alla agenter får det.
Jag ska åka och köpa snabbmat och äta framför hemlösa, bara för att jag kan.
Jag ska bli ballare än Barney Stinsson.
Jag ska köpa mig en extra kropp som jag kan tatuera, min kropp kommer inte ha plats med all bläck som jag siktar på.
skratta åt alla ni som tjänar chipspengar. hahaha

Ja, i stort sett så ska jag låta pengarna stiga mig åt huvudet och bli det där dryga stureplans-aset som jag alltid har hatat.
Och till alla er jordnära personer.... HA HA HA HA HA!!!

Kanske till och med ska börja knarka, bara för att jag har råd att sitta och dra linor i VIP:en.

Men det absolut bästa är att jag kommer att komma undan med allt jag gör, för let´s face it, fattiga människor är galna, rika personer är excentriska. Så nu kommer jag utan problem att kunna anställa en dvärg som springer runt mig och jonglerar med knivar, dt är excentriskt av mig.

Över och Ut.

onsdag 10 november 2010

Motorcykelgäng och polisen

En bekant som jobbar som polis fällde spontant en kommentar om mc-gäng när vi satt och diskuterade kriminella. Den löd "Patetiska människor"!

Jag kände nog att jag inte riktigt kunde döma dessa personer som patetiska. Av ganska många anledningar faktiskt.
Till att börja med så är jag inte medlem i ett mc-gäng, jag har inte ens mc-kort. Min karriär på 2 hjul varade i ca 30 sekunder... ok jag ljög, 15 sekunder innan jag planterade min kompis jävligt trimmade moppe i en granhäck, sen var det inget mer körande för min del.

Men jag undrar lite över varför det är så himla stort spektakel över dessa mc-snubbar.
De är intresserade av motorcyklar, sen att några av dom håller på med kriminella saker är väl en sak, men att dra alla över en kam känns lite extremt. så nu kommer jag spekulera vilt över detta fenomen.....

Folk som vill gå med i ett mc-gäng/Polisen måste förtjäna platsen, de börjar som "Prospects/Aspiranter" där de får göra allt skitgöra för att sedan stiga i graderna. Som högst så finns President/Polischef, men det finns många olika inriktningar man kan välja också.

*En del som tycker om fysisk våld och är väldigt stora till kroppen och vet hur man använder den fördelen till att skrämma folk kan välja inriktningar som Indrivare/Piketen där de kan slå på folk bäst de känner för.
*För de lite mindre personer som flickor och andra klent byggda män så finns Langare/trafikpolisen. Dessa individer tycker inte om fysiska konflikter men vill ändå känna att de gör något för organisationen.
*Om man nu skulle vara en smart person som är lite beläst så kan man hålla på med saker som penningtvätt/eko-roteln. Då får man vara snygg i kostym och vara dryg hela dagarna lång, vilket tyvärr är väldigt tilltalande för många.
*Om du nu inte är varken stor eller liten eller speciellt smart, så tappa inte hoppet, vi har de vanliga soldaterna kvar. De är dom du ser när de patrullerar gatorna utanför ditt bostadshus, på stan, utanför krogen... ja dom syns lite överallt.

Men nu kanske ni undrar lite hur man känner igen dessa patetiska individer, skitenkelt. För att de flesta knappt har en IQ som gör dem läskunniga så har dom stora bokstäver på ryggen så att alla kan se dom och veta vilken organisation de tillhör. De är dessutom noga med vilka fordon de kör, så där har man en ledtråd till.

Men den stora frågan är varför folk väljer detta liv för sig själva. Jag tror att det är för att de känner att de får en sorts makt som kommer med deras valda gemenskap. De får likadana uniformer för att de ska känna sig som en i gänget. Klassisk sekt-mentalitet. Utöver det så utvecklar de ett eget språk som gör att de ställer sig lite utanför det sociala samhället, vilket man klart märker när man samtalar med en av dessa. De använder ord som man inte riktigt vet vad de betyder, detta får dom att känna sig lite smartare än alla andra.
De båda sorterna visar sin makt genom att vägra ta argumentativa konflikter gällande sitt egna uppträdande. Däremot så är de väldigt förtjusta i att ta fysiska konflikter för att sedan gömma sig bakom en större organisation. För de båda sorterna är väldigt medvetna om att om man ger sig på en av dom, så kommer resten av deras klon-liknande hjärnkopior att komma efter och kräva hämnd.
Och trots det faktum att de för det mesta är föraktade (det finns en del spån som ser upp till dem) så väljer de detta liv, vilket jag inte kan förstå. Kanske för att pappa var med, kanske för att man har något trasigt inom sig... ingaen aning, men min bekanta hade nog rätt. Patetiska människor.

Och för övrigt så anser jag att Kartago bör förstöras.

måndag 20 september 2010

Valet

Precis som alla andra bloggare så kommer jag nu att skriva om valet. Men däremot så kommer jag inte skriva om att det är så fel att SD kom in i riksdagen, det tycker alla andra som är så jävla politiskt korrekta så man blir spyfärdig.
Nä, själv så tycker jag faktiskt att det är bra att de kom in i riksdagen, mest bara för att röra runt lite i grytan. Det behövs ett parti som har ryggrad att säga vad de tycker o tänker, inte bara sitter och daltar med hela världen.
För några år sedan så gjorde jag en liknelse med en livbåt och Sverige.

En livbåt har 10 platser, man kan vara 15 personer i den innan den sjunker, hur många personer skulle du sätta i livbåten? Sverige har inte utrymme/arbete/råd att ta in för många invandrare och flyktingar. men om man säger det högt så är man tydligen en nazist. dåså gott folk, jag är en nazist för jag tycker inte att man kan ta in för många. Varför inte ta hand om de som vi redan har här?


Men däremot så har jag en massa annat som jag tänker gnälla om istället.

Mona Sahlin påpekade först en gång att hon faktiskt hade besökt Tensta, sen gjorde hon det igen och igen och igen och igen.... Det gick till den milda grad att jag faktiskt började tvivla på henne och hennes besök i slummen. Hennes små anhängare på valvakan som stod och kallade SD för rasister utan att leverera något fakta utan istället mässade mantrat "det är ganska uppenbart" gång på gång, jepp, återigen är att minska invandringen ganska uppenbart rasistiskt motiv, och tydligen att komma med ett konkret förslag på hur man ska fixa mer jobb, och att ta i hårdare mot brottsligheten. jävla nazzar som inte vill att folk ska vara arbetslösa.

Moderaterna var däremot väldigt duktiga....nej vänta.. förlåt, jag ljög. Det enda dom stod och mässade var att de inte skulle samarbeta med SD. nähä, jag samarbetar itne med Kim Jong Il.... men vem fan bryr sig. De kommer bli tvingade att samarbeta, annars kommer SD att jävlas rätt så ordentligt med dom, och om de nu vägrar att samarbeta på de frågor där de är överens om så visar moderaterna att de itne är för demokratin de heller.

Men bäst är ändå vänstern. Lars Ohly, hans som satte ner foten i protest och var så arg så han höll på att spricka. Det enda han gjorde var att visa att han är en jävligt oseriös politiker. Att vägra sminka sig i ett annat rum som en annan person bara för att man har annorlunda åsikter. Och han påstår att han tycker att alla har samma värde. Vilket jävla skämt, han är fan odemokratisk själv.


Nä, nästa val så kommer jag att rösta på mig själv, för mitt partiprogram kommer iaf att vara gjort för att reta upp alla.

1* all makt åt mig.
2* avskaffa demokratin.
3* jag kräver era förstfödda
4* mat som inte utstrålar dödsångest är inte mat.
5* befria palsternackorna
6*spräng Skåne.
7* ni ska resa en staty av mig på slottet.


tack och god dag.

torsdag 2 september 2010

Avatar

Ok, nu har jag sett filmen Avatar för andra gången i mitt liv.
Jasså, ni har inte sett den. då tycker jag att ni ska fortsätta med det, för det måste fan vara ett av filmhistoriens värsta filmer. Allvarligt, hur i alla heta helveten kunde den filmen bli så jävla populär?
För att dom har svansar, blåa kroppar eller gula ögon och fräser åt folk när dom blir arga. Eller är det någon jävla kombination av det? Gamla tanter och gnälliga kassörskor fräser åt folk hela tiden, de är inte söta. Blåa kroppar, jag tänker genast på smurfar, har svans.. många djur har svans utan att vara söta för det, gula ögon, det är tecken på Hepatit C och de som jag har sett med Hep C är inte gulliga någonstans.

De onda människorna kommer till en fridfull planet för att de vill komma åt en metall som heter Unobtainium..... Unobtainium....... för i helvete Unobtainium!!!!

Dom kan hitta på ett eget jävla språk som dessa små Hepatit infekterade smurfarna pratar men dom kan inte komma på ett bättre namn för metallen de vill ha än Unobtainium!
Svåråtkomligium.... Var det seriöst det bästa de kunde komma på?

Jag blir dessutom lite illamående över all denna jävla sensmoral som genomsyrar detta skämt till film, och jag hatar de som tycker om filmen mer.
Ok, här kommer min tanke.

Onda mäniskor vill ha Unobtainium (jävla metalljävel). De vill döda en hel ras för att komma åt den, men smurfarna vill inte flytta för deras heliga träd står på all denna Unobtainium.
Helt plötsligt så tänker jag på Amerika, de onda Vita kommer till rödingarnas land för att sno land och guld, de skövlade med biokemiska stridsmedel och vapen som var mer avancerade än de stackars indianernas. Och för att den generella biopubliken är helt jävla utvecklingsstörd som tycker om den här filmen, så måste dessutom smurfarna också ha pilbågar, totalt kopierat stridsrop, kultur och danser från indianerna.
Men det stoppar inte där, alla dessa smurfar spelas av negrer och en indian.... är det bara jag som har en äcklig smak av sensmoral????

Men i bästa Pocahontas-stil så blir självklart hjälten, den rullstolsbundna krymplingen som man tydligen ska tycka synd om förälskad i en smurf.... Detta vill jag utveckla lite mer till den grad av morbidium så ni andra fattar hur stört det egentligen är.

Om jag i dagens läge skulle presentera en flickvän som var 4 meter lång, blå med gula ögon och hade svans så skulle inte en jävel tycka det var ok. Det skulle vara mer accepterat att jag gifte mig med en transexuell dvärg (vilket för övrigt vore ascoolt), men inte en smurfjätte med svans.
Nu kommer problemet, HAN är fortfarande en mäniska som styr denna smurfkropp, dvs i hans grundläggande sätt att se på sig själv är han människa. DÄR ligger också problemet, antingen så lider Mr Whells av den sämsta sortens självinsikt i vem han egentligen är, eller så har han en störd fetish på gigantiska smurf-svansar.
Men nej, det är tydligen gulligt. Jävligt gulligt när en enorm katt inspirerad blå svanskvinna har pms och äter upp dig. Inte lika gulligt när de har sex, som att ha sex med en hund eller en katt, eller skulle det vara ok om en hund kunde skjuta pil och båge...? Skulle inte tro det.

Men vi släpper det en stund och så går vi vidare till hur han utan några som helst problem lär sig en hel kultur på några veckor. Sen att han (Självklart Hollywood) blir den som bemästrar den stora draken, det är självklart han som det stora trädet tycker om och väljer sida för.
JAG SPYR SNART!

Sen så kommer slutet, typ det bästa med hela jävla rullen, den tar faktiskt slut, vilket är jävligt svårt att tro med tanke på hur länga dom drog ut på skiten.
Indianerna vinner över den vita mannen.. jag menar, smurfjävlarna måste ha tagit en klunk ur Gargamels onda häxbrygd eller nåt, för i bästa Braveheart-stil så håller vår förrädare (hjälten) ett långt tal som får alla att strunta i det faktum att han är den direkta orsaken till deras undergång, och följer honom utan att blinka.
Sen så dör den onda skurken när hjälten och hans kvinno-djur samarbetar mot den onda bossen. Och vips så är allt bra igen... han väljer att leva med smurfarna istället för att åka tillbaka till sina egna på sin egna planet osv.

Har ni sett "Dansar med vargar"? den gamla filmen med Kevin Costner??? well, jag tror att det var orginalmanuset, fast James Cameron, som förövrigt inte gjort en egen film de senaste decenniet, bytte ut indianerna mot smurfar ute i rymden. BAra för att få utvecklinggstörda personer i publiken att låtsas vara djupa och fundersamma. Men nej, han gjorde något nytt, han använda en helt ny data-teknik i sitt animerande... Det gjorde han även i Terminator, men till skillnad från den så hade den ett manus som inte var en skämtsam parodi över Amerikas Historia.

...men det är så söta djur.... jasså? vilka djur är det som är söta exakt? de flygande saker de rider på ser ut som en viss dinosarie som levde för ett gäng år sen, eller de ridande djuren... även de är direkt hämtade från dinosaurerna. Men de små svarta sakerna som misslyckas att döda hjälten i början, de är kopior av de muterade hundarna i Resident Evil, den stora svarta saken som hon-smurfen rider på i slutet är en exakt kopia av He-Mans gröna panther med rustning... Så vart kommer det nyskapande in i bilden... visst ja, naturen och träden... Någon som har sett en film vid namn Kayela-profetian? Nä, misstänkte det. RIP-OFF!!!!!!!
Det finns fan ingenting att tycka om i den filmen, inte ens färgerna är nya, han har snott de överblivna färgerna från produktionen av Dr Snuggles och kastat runt lite.

Fan va lack jag blir på den där jävla skitfilmen.

Dansar med smurfar.... den alternativa Titeln.

tisdag 31 augusti 2010

Dikter

Jag fick frågan om vad min gaffel står för (Jag har en gaffel tatuerad runt handleden) och jag förklarade det hela. Sen så kom jag att tänka på att någonstans har jag orginaldikten som gjorde att Dylan klebold och Eric Harris hade en gaffel runt handleden på deras dödsdag.

Nu har jag iaf översatt dikten till svenska och tänkte lägga ut den här så att fler får läsa den.

Vi sitter runt de bord vi blir placerade vid,
tittar med längtande, hatiska blickar bort mot de
som har ett bättre bord.
Återkommande så trånar vi efter bättre platser,
sakta avancerar vi upp i lokalen, närmare fönster,
så nära scenen så artisterna klappar våra axlar medans
vi äter den mat som serveras, Längtandes efter desserten.

Vi håller besticken i den hand som anses vara rätt, vi lägger
servetter i knät så vi inte ska spilla på oss, för den
som spiller får ett sämre bord vid nästa besök.
Sakta formar vi oss själva för att passa in bland de andra,
uppgraderar våra egna personligheter för att passa in,
längtandes efter desserten.

När förrätten, och huvudrätten är uppätna är det dags att
prata med sina bordsgrannar, men inte om vad som helst.
Bara om de saker som de andra accepterar, saker som inte
får de andra gästerna att tänka efter.
För den som tänker är ett hot mot hela konceptet,
du kan få mat varsomhelst, men det krävs att vi vill ha de
bästa borden, i vår längtan efter desserten.

När desserten äntligen kommer så är vi fyllda med längtan.
Vi har hört talas om den, vi har blivit lovade att den är
utsökt, men bara för den som har skött sig vid bordet.
Den som inte sköter sig blir visad från bordet.
När den första tuggan är svald så skapar vi vår egna uppfattning om den,
var den god, var den för söt eller rentutav motbjudande.
Oavsett vilket så kommer vi säga att den var utsökt,
för att passa in i vår längtan efter döden.

///Dylan Klebold


Detta var hans stora metafor för livet, att sitta på en resturang och längta efter efterrätten. jag tycker själv att den är ganska bra.

måndag 30 augusti 2010

Dop

Jag var på dop i söndags, ni vet den där händelsen som innebär att en präst häller vatten på en unge så att det lilla barnet ska leva upp i en kristen värld och låta Jesus titta på dom hela livet.
Jag har uppenbarligen varit på för många sådana händelser under den senaste tiden, vilket min vän Leo påpekade när han irriterat frågade om jag kunde varenda sång utantill.. vilket jag tyvärr kan. Det blev lite som ett uppvaknande för mig, jag kunde på allvar de psalmer som skulle sjungas, även de som inte stod med i psalmboken.
Men det stora tecknet på att jag har varit med på för många dop är att jag faktiskt lyssnade på prästen. Ok, jag vet vad ni tänker, att det gör man bara första gången, men jag vill inte hålla med om detta. Jag har följande teori:

Den första gången man är på ett dop så lyssnar man på prästen, sen så tappar man intresset för vad som händer vid altaret, det enda man hoppas på är att barnet ska kissa i dopfunten eller börja skrika. Men efter ett antal dop så blir även detta tråkigt så man börjar fälla kvicka kommentarer till den som står bredvid istället.
Nu råkar det vara så att jag har passerat det stadiet också, så jag har återkommit till det stadie då jag lyssnar på prästen, mest för att leta efter saker som jag kan reta mig på och använda som argument senare.

I just detta fall var det när prästen under en sekund verkade tvivla på sin egna tro och sa följande "...för att trots allt så KANSKE det finns en gud däruppe...."

Vaddå KANSKE???? Prästen ska väl ändå vara övertygad om att det faktiskt finns en gud, annars så har hon helt utan vidare hällt vatten på en stackars unge helt i onödan. Inte helt olikt någon mystisk fetish som bara utövas... nä, jag tänker inte ens avsluta den meningen, men den handlar om präster och småbarn iaf.

Men det som jag ville skriva om idag är hur mammor är, dessa fascinerande varelser som har haft ett annat liv inuti sig och sedan offrar nattsömn, figur och arbete för att uppfostra dessa små krabater... uppfostra.... hmm, uppfostra. Jag kan göra det åt er, så ni kan få lite efterlängtad sömn.
Anledningen till detta är att min vän Peo och hans ack så underbara och bedårande fru Åsa har nu döpt deras tredje lilla krabat. Och i vanlig ordning så erbjuder jag mig att sitta barnvakt och likt varje gång så får jag ett avslag på detta generösa erbjudande.
Jag vill nu tillägga att jag har tagit hand om deras hur och hund när de varit på semester ett antal gånger under flera dagars tid.
Så vad är det som kan vara så farligt med att jag sitter barnvakt en kväll? Jag kan tänka mig att jag skulle kunna göra större skada med ett hus och en väldigt stor hund under en veckas tid än med en liten krabat under en kväll. Den lilla tösen kan inte ens prata så att jag ska lära den att säga fula ord är ju kört.
Nä, mammor är ganska intressanta där, för de kommer alla gånger lära sig fulare ord på dagis, de kommer skaffa sig värre kompisar i skolan, och de kommer alla gånger att få en massa ovanor av deras pappor. De Pappor som dessutom inte ens kommer ihåg mammans namnsdag vilket jag gör.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt. och kom ihåg, det KANSKE finns en gud.....

tisdag 24 augusti 2010

Tjänstevapen

Efter en kopp kaffe för mycket så landar en vanlig konversation på ämnet om varför bara poliser får bära vapen, snickare får ha kniv när de jobbar och så vidare.

Men nu har jag funderat (förmodligen lite för mycket) på detta ämne.
De som jobbar som knarklangare, bör inte de få bära vapen? De har ett farligt arbete och kan behöva använda ett vapen lite till och från, precis som vakter behöver sin batong om det blir bråkigt.
Eller är det så att knarklangare inte är en erkänd yrkeskår? Och därför får de inte bära vapen?
Eller är det kanske så att man måste ha utbildning på sitt vapen?

Men då har jag en liten frågeställning, om jag som kan skjuta gevär, jag har jägarexamen och är en ganska bra skytt på både pistol och gevär (tog en del 7:or på tavlan). Om jag skulle börja sälja knark, skulle då jag få bära vapen i nödvärnssyfte?

Jag har också tränat en hel del kampsport som innefattar svärd, jag har en svärdlicens för att få frakta mitt svärd till och från tävlingar. kan jag då få använda det som ett tjänstevapen när jag jobbar som vakt på stökiga ställen?
Eller om jag som flyttgubbe får i uppgift att köra en vräkning, då är det inte ovanligt att man möter väldigt upprörda personer som inte tycker att det är rättvist att man slänger deras saker, får jag då använda min Pirra som tjänstevapen? eller måste jag spöa dom med ett bärsele?

Och om en person som jobbar som datanörd (Läs Nidde) och blir påhoppad, får han använda nätverkssladden elelr måste han ta en plattskärm?

Vilka tjänstevapen finns det egentligen och vilka yrkeskårer har rätt att använda vad egentligen?

tisdag 20 juli 2010

Rånförsök

jaha, inte nog med att man är gammal, så pass gammal att jag tycks ha glömt bort att jag har en blogg att skriva i.
Men på grund av vissa eldsjälar som följer denna blogg så har jag ni blivit påmind om mitt ansvar gentemot världen att sprida skumma åsikter och ge en inblick i mitt liv. (Tack Johannes).

Hur som helst, idag så var jag ledig från jobbet, så jag tänkte fira detta genom att gå till gymmet och lyfta lite vikter, nu när jag ändå slipper bära tunga saker uppför trappor.
Så efter ett ganska massivt ryggpass så går jag på min väg hemåt och pratar i telefonen med en kompis så kommer det fram en liten lirare, och hojtar att han ska ha min mobiltelefon.
Jag tittar på honom och bedömmer om han är allvarlig eller inte. nog såg han allvarlig ut, men hans kroppshållning verkade lite för osäker och han såg lite för fånig ut, så jag skrattade och bad han dra åt helvete.
Med detta sagt så drar den lilla fjanten upp en liten kniv och säger en gång till att han ska ha min mobil. Den här gången så tog jag honom på allvar, och eftersom att han har dragit kniv så finns det ingen anledning till att vara snäll på honom, han har lagt en ganska hög ribba i hur han tycker att vi ska behandla varandra. Så jag lägger på och stoppar telefonen i fickan, tittar på honom och flinar med orden "Nu vet du vart den är, kom och ta den om du vill ha den". Väldigt omoget och barnsligt, men jag blev så jävla arg så jag kunde inte behärska mig.

Den lilla pajasen gjorde någonting som skulle likna ett utfall, men eftersom att jag nu hade kört rygg och lite armar så var jag inte så alert som jag borde vara så gjorde jag en mindre missbedömning som slutade i att när jag skulle ta tag i hans handled så lyckades han skära mig i armen innan jag fick tag i hans handled. Men min vänstra hand runt hans högra så hade jag nu min högernäve spänd och fri. Det knytnävsslaget kommer att gå till historien.
Efter att ha hört ett otäckt ljud från hans käke, vet inte om den gick av eller ur led, så ramlade han till marken.
Alla som har varit i slagsmål vet att efter den första smällen så kommer det en adrenalinrusning, det gjorde det även nu, så jag slet till runt hans handled och vrålade om han fortfarande ville ha min mbil, då blev han blöt i byxan. *Skrattar*
Sen gjorde något jag inte är stolt över, men jag skulle förmodligen göra det igen, jag gav han två sparkar i njurarna innan jag gick därifrån. Mest för att om jag hade stannat så finns risken att jag hade slagit ihjäl honom. Min tatuering är nu trasig, så jag får vänta på att det läker innan jag får fylla i den igen, jävligt jobbigt.

Men det jobbigaste är att om jag skulle gå till polisen så finns risken att jag åker på misshandel eftersom att jag sparkade honom när han inte längre var ett hot. Jävligt jobbigt.

Men det känns bra att veta att man inte har lagt av sig totalt. haha

ett ärr till i samlingen.

måndag 31 maj 2010

30+

Jaha, då har det äntligen hänt, jag har fyllt 30.....och jag lever fortfarande...
Det känns lite skumt, jag trodde någonstans att den här dagen inte skulle komma, så nu vet jag inte riktigt hur jag ska anpassa mig till det.
Tidigare så har man varit någonting runt 20 och det har inte varit så farligt, men nu helt plötsligt så står man och är i medelåldern, och jag vete fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. fan va jobbigt.

Men de som känner mig vet att jag är en enkel man med få regler, och en av de reglerna är att jag alltid löper linan fullt ut. Så varför ska detta vara ett undantag?
Därav så har jag nu en rakad flint, jag införskaffade mig några album med Takida, Roxette och E-Type. Nu jävlar ska jag kasta mig in i medelåldern utan hämningar. haha

Och det roliga är att jag kom in i en fas bär jag fick en massa ragg, somliga mer intressanta än andra, så antingen så tycker tjejer om mogna killar, eller så har jag införskaffat lite av den där saken som Sean Connory har, "De grå tinningarnas charm". Själv så tror jag på alternativ nummer två..

Nä, nu ska jag ut och köpa lite bildelar till min 30+ bil, en multiremsskiva kostar 1638:-
hurra för mig. :S

måndag 17 maj 2010

Vilken helg...

Då har man haft en väldans händelserik helg....

Det började med att jag skulle åka och jobba som Entrévärd i fredags, lungt tänkte jag. då får man lite pengar som man kan spendera på saker man inte behöver, underbart.
Men när man kommer till jobbet så möter man en förvånad chef som är nyfiken på varför man kommer så långt innan banden dyker upp. tydligen så skulle jag inte jobba. Roligt värre.
Svagt irriterad över att ha åkt till Stockholm i onödan så sätter jag mig i bilen och åker hem igen.
När jag är ungefär 200 meter hemifrån så blir jag drastiskt medveten om varför jag inte tycker om nya bilar... De säger till när något är fel så man kan oroa sig över det i onödan. Den irriterande lampan till batteriet börjar lysa!
Min svaga irritation tilltar i drastiska proportioner och jag tänker, SKIT SAMMA! Morgondagens problem och går hem och lägger mig istället.

Lördag: Jag vaknar en aning försent och kommer genast på att jag skulle ta en fika med Mirja som kommer ned och hälsar på från Sundsvall, kastar mig in i dushen och tar på mig kläder, där upptäcker jag att jag kört ifrån min plånbok. KUKEN!
Mirjas pojkvän Sebbe var iaf en väldans sympatisk herre och bjöd mig på en kopp kaffe efter att ha skrockat lite åt mitt dilemma så det löste sig.
men mitt under vår fika så ringer telefonen och jag blir drastiskt medveten om att jag har förträngt hela helgens planering. Jag skulle ha dragit till västerås och supit med en kompis och sedan skulle jag ha hämtat några kompisar i skulltuna på söndagen för att köra dom till Stockholm.
Hur fan skulle jag lösa det här?
Jag var tvungen att fixa bilen. Kollade runt lite i bilen och upptäcker att det är ett spännhjul till generator remmen som gått åt helvete. lördag och ingen plånbok, kan bli jobbigt.

Hur som helst så är Panzar en snäll herre så han rekomenderar en bra dos Tequila mot min växande ilska och vi super oss fulla. Bob lyckas fixa till så jag får låna en bil till söndagen och jag åker till Skulltuna för att hämta upp ett gäng svettiga skogsmullar på väg hem från ett lajv.

Där hörde jag den förmodligen roligaste kommentaren under hela helgen.
en av gerrarna kommer ut från en baja-maja och med en brutal stolthet i rösten så kläcker han ur sig "Jag har kissat sönder en bajskorv"

Sen var nivån på humorn lagd under hemfärden som tog ca 5 timmar. alla skulle tudligen hem just när vi hade tänkt att göra samma sak.

Kommer efter mycket om och men hem, lämnar tillbaka bilen och är fortfarande sjukt irriterad över att min bil har pajjat. sätter sig vid datorn och blir raggad på av en väldigt söt tjej som är 10 år yngre....
HA! Än finns det mojo i den gamla gubben. haha

tack och ut för mig.

måndag 10 maj 2010

Saker att göra när man har tråkigt.

Då var det så att jag lyckades med bedriften att överanstränga mig lite för mycket under ett träningspass så att ett muskelfäste i ryggslutet gick sönder.
Det direkta resultatet av detta är att mitt arsle är konstant ömt och jag går som att jag har skitit på mig.. alternativt som en höggravid kvinna.
Hur som helst så skulle jag ha börjat jobba förra veckan, men med tanke på skadorna så är det inte riktigt lämpligt att göra det så jag får istället sitta hemma och ha tråkigt... och jag tycker inte om att ha tråkigt, så jag roar mig.

Det började på sjukhuset redan, att jag roade mig. för alla som har suttit i väntrummet på en akutmottagning vet hur tråkigt det är, men det behöver inte vara helt olidligt, det finns ganska roliga saker att göra där också.
Det första man kan göra är att se till att man får morfintabletter, då kommer man undan med allt man gör för läkarna och systrarna antar att det är morfinet som talar.
Här kommer min 5 topp lista på saker att göra när man sitter i väntrummet på ett sjukhus.


5* Fotografera allt som händer.
4* Dra så många raggrepliker du kan.
3* Kommentera högljutt hur fula alla i väntrummet är.
2* Försöka genera läkaren som undersöker dig.
1* Stjäl utrustning och bygg saker av det.

Det blir ganska roligt till slut. Nä, dags för fler tabeletter.

lördag 1 maj 2010

En kväll som vakt!

Sådär.. då har man stått som Entrévärd en kväll, och på valborg av alla dagar att bli introducerad på. Jag har mina fördomar mot hela vaktstyrkan i Sverige. Mest pga stöddiga vakter som mest verkar njuta av makten att neka folk inträde. Visst det kanske finns sådana, men jävlar vad jag hatar människor.

Till att börja med så var det sjukt lugnt hela kvällen, t om de civila poliserna undrade vart allt folk var någonstans. Men de som var ute de visste minsann hur de skulle bete sig...
nä, nu var jag lite ironisk.

För första gången så träffade jag en grupp med civila poliser som var riktigt trevliga, de skämtade till och med med mig flera gånger. Och en var även inte helt emot lite oskyldigt flirtande.

Men dessa brudar som går fram och raggar på vakterna??? Allvarligt, det hade väl varit mer ok om de snygga tjejerna som var trevliga som hade raggat på en, men inte!
Det är alltid de dryga, fula och korkade brudarna som kommer fram och berättar hur stor och stark man är...

Och det här ska jag då göra alla fredagar framöver. Jag kommer snart att bli en sådan där vakt som njuter av att neka inträde.
Dags att köpa lite ryss-femmor.

söndag 25 april 2010

Efter festen...

Nej, det är inte en särskrivning...
Jag menar inte efterfesten som befinner sig klockan 4 på morgonen hemma hos en blivande pre-vräkt person.
jag menar nu när man kommer hem och det har varit fest och man ser spåren av festen och man undrar egentligen vad som hände.

Nu drog jag på förmiddagen i lördags och kom hem runt 15:00 idag (söndag) och beskådade en hel del märkliga saker.

Till att börja med så var det snack om minnesluckor, där så började jag snegla mig omkring i hemmet, för när det går till så hett så är det alltid något udda som händer.
Men tack och lov så verkar det ha gått ganska lugnt till, för det mest udda som jag hittade var ett gulligt litet torn byggt av två toarullar och en snusdosa som stod på handfatet. Svagt konfunderad petade jag omkull den övre toarullen och gick vidare... Det verkar inte som att det var så farligt iaf.

Har dock inte riktigt slappnat av ännu, jag har fortfarande en incident som involverar Såpa att få igen för.... Jag bör nog titta under sängen innan jag lägger mig inatt.

lördag 24 april 2010

Utekväll

Well, detta kan bli roligt. Jag har en ny målsättning, (bortsett från total världsdominans).
Igår så var jag ute och beskådade det nya utelivet... jag är konfunderad över lite saker..

Att gå ut på en dansklubb var väl inte riktigt planen till att börja med, men eftersom det var dit som min lokala guide skulle så var det väl bara följa efter. Sagt och gjort så vandrade vi in på ett ställe i centrala Eskilstuna där det spelades hög musik från tidigt 80-tal och det inmundigades kraftiga mängder alkohol.
Men det som saknades var jämnåriga, jag blev nästan förundrad över att det saknades 30-åringar.
Det fanns från 18 år upp till 25 i blandade kön. Sen så blev det som en liten ålderslucka upp till 40.
Vad händer med folk i den åldern? Är alla upptagna eller går dom inte ut längre?
Det var lite otäckt, speciellt när man är nästan ensam representant för en hel generation på stället.
Fast det var lite positivt också, eftersom jag kände igen alla låtar (dom skrevs när jag var liten så jag är uppväxt med dessa låtar) som spelades så kunde jag alla texter. Satt och gick igenom min telefon idag. Jösses vad många nummer det fanns där som jag inte kände igen. Förmodligen från en massa 19-åringar som tyckte att det var en rolig idé att ge ut sitt nummer till den där snubben som kunde sjunga med.
Så upp på dansgolvet och ge järnet, dansa sjunga med parta loss som fan, hem och lägga sig, vakna upp, kolla mobilen och radera nummer.

Jösses, vem kunde ana att man fick ragg genom kunna sjunga med i alla låtar från Grease och lite Bryan Adams. det var nästan för enkelt....

Fast bandet som körde Kiss-covers var lite fåniga, speciellt när dom inte lyckades sminka sig korrekt, det var inte så tjusigt att beskåda. Men där samlades alla 40+ och drack öl och gungade med huvudet.

Detta måste beskådas fler gånger helt klart.

onsdag 21 april 2010

sminkning...

Då har jag skrivigt det första kapitlet i boken. Det som handlade om smink ni vet...
Och reaktionerna har varit väldigt positiva, men det finns en sak som bekymrar mig. Och det är att ALLA tjejer, oavsett ålder, sexuell läggning eller vilken reaktion de har till mig har blivit helt lyriska vid blotta tanken på att få hjälpa mig sminka mig själv. ALLA vill ge mig tips och råd och om jag nånsin får problem så ska de hjälpa mig HUUUUUUR mycket som helst.

Jag vet inte riktigt varför denna reaktion kommer eller vad som är syftet med den.
Varför blir alla tjejer helt överlyckliga vid blotta tanken på att få sminka en man egentligen?
Vad är grejjen?

Detta kommer jag helt klart att få gräva lite djupare i.

måndag 19 april 2010

smakprov på Första kapitlet på nya boken.

Dag 1

Idag så har jag kommit fram till att kvinnor är galna, totalt sinnesförvirrade.
Det hela började när jag skulle ta mig an ämnet sminkning. Sagt och gjort så gick jag ner till den lokala sminkförsäljaren, i detta fall så blev det H&M som blev utsatta för mina frågor och min totala okunnighet. Till att börja med så är min kunskap om smink inte riktigt uppdaterad, den lilla jag har kommer från reklam om olika vattenfasta mascaror som gör ögongfransar upp till 300%längre än normalt (Kan inte förstå varför jag skulle vilja ha 3 centimeter ögonfransar men låt gå).
Det hela var faktiskt ganska roligt till en början, jag klev in med kavata steg och tänkte att nu måste någon försäljare väl ändå bli glad. En kille kommer in och tar sig faktiskt tid att sätta sig in i hela sminkvärldens olika procedurer, men icke. Den svagt arrogansta flickan (hon var runt 10 år yngre än mig) verkade mest bara besvärad av att jag ville veta saker som vilken mascara som var bäst ibland de 17 olika sorterna som de hade på hyllan. Till slut så valde hon en mascara som lovade vara vattenfast och enkel att applicera, jag som inte ens visste att man faktiskt använde det ordet på riktigt. Sen så gick vi över till foundationen, det var minst lika jobbigt med skumma frågor som vilken nyans jag ville framhäva avv min naturliga ton på huden.... jag menar.. kom
igen nu, är det här på riktigt? Jag svarade helt enkelt att jag litade på henne vad hon ansåg var bäst för min hud så jag lät proffset välja, det blev en svag brons färg som tydligen skulle bli bra med mina mandelformade ögon vad nu det innebär. Sen så kom läppstiftet, aha tänkte jag i mitt arma lilla sinne, detta måste väl ändå vara enkelt, men återigen så gick jag på en totalt överaskande landmina. Det visdade sig att läppstift var tamigfan mer komplicerat än jag hade trott. Till att börja med så fanns det en sådan uppsjö av olika märken som utlovade allt ifrån hångel till solsemestrar om man bara skulle köpa just deras märke, sen så kom jag till de olika kulörer (Det visade sig vara straffbart att säga färger om läppstift) och där så tiltade min vid det här laget redan överhettade hjärna. Det var som att gå in i Willy Wonkas godisfabrik, färger överallt... jag menar såklart kulörer. Hur som helst så tänkte jag bara att jag måste därifrån så fort som möjligt så jag greppade ett stift med en lagom slampigt röd färg och var på väg tillbaka till resten av allt smink då kassörskan skymtade läppstiftet jag höll i min hand och fick ett nervöst sammanbrott. Tydligen så kan man ABSOLUT INTE blanda en bronsfärgad foundation med ett knallrött läppstift, speciellt inte om man har gröna ögon som jag har, så det var bara vända på klacken och gå tillbaka in ibland dessa små färgglada paletter medans ytterst dömande ögon stirrade på mig. Återigen så kände jag verkligen allas blickar i ryggen och jag var totalt nollställd, så jag tog till ett gammalt knep som vi killar gärna andvänder när det handlar om färger och vad som går ihop och inte, jag tänkte på tuffa bilar och hur dom är lackade... det funkade inte!
Den ganska ljusa färgen jag valde var tydligen också helt galen så den (vid det här laget jävligt irriterade) kassörska som jag valt att trakasera idag kom till undsättning igen och valde en KULÖR som såg precis ut som min vanliga läppfärg och garanterade att den skulle bli jättebra.
Vid det här laget så hade den unga dam som valt att jobba med kosmetika slutat att ena försöka dölja sin irritation över mig och gjorde till slut det jag bad henne om. Jag vill ha klassiskt matrial för att lägga på en fullfjädrad krigsmålning, det vill säga alla de där skumma prylarna som alla tjejer har i sitt sminkskåp. Hon tog en snabb vända in i butiken och kom strax tillbaka med händerna fulla med olika saker som jag för mitt liv inte kunde lista ut vad det var för någonting. Men jag var tacksam för hjälpen så jag var på väg att betala då det slog mig att jag har ingen pincett hemma. Inga problem tänkte jag och frågade lite snabbt vart dom hade pincetter för ögonbryn..

Dumt gjort.

Blicken hon gav mig hade kunnat döda ett mindre land på några sekunder, jag blickade in i ett par ögon av koncentrerat hat, men hon får betalt för att hjälpa till vilket hon gjorde genom att ropa til en annan anställd som stod längre in i butiken att kasta hit en pincett. Några sekunder senare så kom det en förpackning med en pincett flygandes genom luften och jag insåg vid det här ögonblicket att jag nog inte skulle be henne om lite snabba instruktioner till vad allting andvändes för. Jag är en karl för tusan, det ska nog inte vara så svårt att lista ut det här.
Så jag tog min kasse och vände stegen emåt för att påbörja min undersökning om hur kvinnor fungerar och vad dom egentligen håller på med inne på toaletten, sminkning och rakning och allt annat.. visst jävlar, jag måste köpa rakhyvel också, en sådan där speciell Venus-grej somj är det bästa enligt TV 3. Men det finns iaf på Ica och kostar 165 kr, Venus Breeze med en inbyggd rakgelsapplikator. Men vafan, det har väl för tusan engångsrakhyvlar från Lidl också tänkte jag, fast dom har nog inte botaniska oljor som doftar tropiskt, nåväl, det är väl bara att gila läget
och betala. När jag kom hem så tänkte jag att jag skulle se vad det var som jag faktiskt hade köpt.
Mascara 85 kr, Foundation 119 kr, Läppstift 85 kr, Borttagning 65 kr, Täckstift 77 kr, Puder 102 kr, Primer 77 kr, Ögonskugga 90 kr, Eyliner 129 kr, Ögonbrynspenna 63 kr, rakhyvel 165 kr och sist men inte minst en pincett (29kr) så att jag kan plocka mina ögonbryn. En vacker liten nota på 1086 kr.
Där fick jag en uppenbarelse, helt plötsligt så gick det upp för mig varför kvinnor bli sura när man inte ger dom komplimanger om deras utseende, det har inte så mycket med fåfänga att göra som jag trodde. Lägger man ut så mycket pengar helt i onödan så blir man nog sur, fast i mitt fall så blir det väl mer så att om jag inte skrämmer alla barn i kvarteret så kommer jag bli sur nu när jag har lagt ut en hel barnota på smink.
Mitt köksbord ligger nu täckt av produkter som jag inte har nbågon som helst aning om vad de ska andvändas till, och inga instruktioner finns på burkarna heller så jag måste nu improvisera. Detta innebär i praktiken att jag kollar upp det hela på google. Min teori är följande efter lite forskning inom ämnet.

1. Raka ben, armhålor och intimdelarna
2. Plocka ögonbrynen
3. Foundation
4. Täckstift
5. Puder
6. Ögonbrynspenna
7. Eyeliner
8. Ögonskugga
9. Mascara
10. Läppstift
11. Sminkborttagning

Då hade jag gjort en lista över allt och gått igenom det hela i mitt sinne några gånger, jag började faktiskt bli lite rädd för det här, jag var som ett rådjur på motorvägen fångade mellan strålkastarna på en bil som åker emot en i väldigt hög fart. Jag kan inte backa ut och jag vet inte om jag vågar fortsätta. Men har man väl påbörjat det så får man väl bita ihop och avsluta det hela så jag ställde mig i dushen och förberedde mig på den kommande stunden. Rakningen gick ganska bra, jag skar mig på benen två gånger och jag svor över att bladen inte var så bra som på min vanliga hyvel, samt att det är lite ovant att dofta exotiska oljor kring vissa delar på kroppen. Fast känslan av att vara nyrakad var ganska behaglig tills jag klev ut ur dushen. Det tog ungefär två sekunder innan det hade bildats rimfrost kring min mittre region, kallt som tusan hann jag tänka innan tanken på dessa tjejer som går iförda ett linne och kort kjol på vintern, undrar hur de överlever denna kyla?
När jag väl hade övervunnit den första köldchocken så ställde jag mig framför spegeln och tittade mig noggrannt i spegeln
” Vad i alla helveten har jag gett mig in på?”
Pincetten åkte fram och det första osm slog mig var att jag inte hade någon som helst aning om HUR man plockar ögonbryn, jag menar, själva plockningen är väl inga problem, men i vilken form ska de formas? Jag börjar enkelt och tar bara de ojämna och de som sitter en bit bort ifrån de andra så får jag korrigera det senare. Efter ytterligare en stunds tvekan så bestämde jag mig för ett litet hårstrå i utkansten av ögonbrynet och ryckte bort det i en snörtig liten gest följt av ett avgrundsvrål och en massa svordomar som jag inte vågar skriva här. Det gör skitont!

Men vafan, man är väl ingen vekling, jag ska göra det här, så jag bet ihop och ryckte strå efter strå i mina nu krympande ögonbryn. Det tog en massa vilja och energi att göra det medn nu är det klart, dags för nästa steg, dra på sig foundation. Knepet med denna kräm är att få en jämn utstrykning, och det är inte det lättaste upptäckte jag, när jag trodde jag var nöjd så hade dimman lättat lite från dushen och jag stirrade in i ett ansikte som såg ut som det var härjat av

Lepra i spegeln. Gör om gör rätt. Det tog ett litet tag innan det var jämnt men till slut så hade jag lyckats, då var det täckstiftet. Denna procedutr var inga som helst problem, täck över eventuella missfärgningar i ansiktet, klart. Pudret var likadant, pudra på litegrann och var nöjd innan man målar i ögonbrynen med pennan. Jag såg ingen som helst skillnad på mina nu ansade ögonbryn. Eylinern var inte så knepig den heller, det var en finurlig liten pensel så det var precis som att rita med en penna, men jag tyckte mest att jag såg ut som en deprimerad tonåring med framhävda ögonbryn. ”Jisses, hur ska detta sluta” hann jag tänka innan det ringde på dörren.
”Förbannade jävla snorungar, om det är nån jävla insamling så kommer jag att slå er...”
utanför min ytterdörr så stod en väldigt överaskad kille som stirrade in i mitt härjade ansikte, med endast en handduk runt midjan och ett halvsminkat anlete så måste jag ha sett ut som hans värsta marddröm, iaf om man ska tolka hans reaktion. Det visade sigt att han hade information om källsortering i området. ”Jaha, tack ska du ha då” sa jag lite kyligt och drog igen dörren framför näsan på den stackars pojkvaskern.
Tillbaka till sminkningen tänkte jag uppgivet och vandrade in i badrummet igen.
Till er killar som läser, Mascara i ögat svider som fan, det är inte så jävla lätt som man kan tro. Men jag fick en helt ny respekt till de tjejer som lyckas göra detta på tunnelbanan och i åkande bilar, det är en imponerande förmåga. När läppstiftet väl var på plats så tog jag mig en lång stund till att beskåda mig i spegeln innan jag råkade titta på klockan. Två timmar hade denna procedur tagit mig, ”helt otroligt vad tiden flyger iväg när man har roligt” muttrade jag buttert innan jag tog fram den stora flaskan med sminkborttagning.
En tusenlapp fattigare och små sår över benen, sveda i ögonen och en öm rodnad kring ögonbrynen senare så har jag nog inte lärt mig direkt mycket om det kvinnliga, jag får försöka hårdare imorgon helt enkelt.
Då ska jag ut och shoppa med två tjejer, vi ska på rea.

lördag 17 april 2010

Då var man där igen!

Ibland undrar man hur fan allting går till egentligen. Och hur det kommer sig att man på något sätt alltid lyckats sätta sig i situationer där man alltid blir blåst.. av livet själv.
Som en vän sa, ingen där oskuld, livet knullar oss alla!

Idag blev jag stoppad av polisen och fick en bot på 1000:- för att bilen tydligen inte var skattad.
jävligt surt med tanke på att då måste jag betala skatten och boten, men det som gör mig förbannad är att den lilla horungen som jag köpte bilen av (bilhandlare) sa att bilen var skattad och besiktad. Med andra ord, han ljög mig rätt upp i ansiktet.

Polisen som hade stoppat mig frågade givetvis om jag ville skriva på boten eller ta det till tingsrätten. Det är ingen idé att ta det vidare sa jag och skrev på, "jag tar det där med bilhandlarn".

Då flinar Snuten mig rätt upp i ansiktet och säger med ett jävligt hånfullt tonfall "HA! Han kommer bara skratta åt dig!.
Arg som jag var så fräste jag ur mig "Vi får väl se hur länge DET flinet kommer hålla i sig!"
Snuten "Men nu får du ta och lugna ner dig"
Jag "Varför ska jag lugna ner mig? Om den där lilla pissråttan ljuger mig rakt upp i ansiktet och ser till så att jag får böter så sk han väl ändå för fan stå till svars?"
Snuten "Men det hjälper inte att bli arg"
Jag "Nä, men det känns fan så mycket bättre att skära kuken av honom och matat honom med den. För det hjälper fan inte till att bara ta skit från folk heller. Och om hjag bränner ner hans hem så vet jag iaf att jag inte tog skit helt utan vidare"
Snuten "Överreagerar du inte nu?"
Jag "Så in i helvete, Men om han inte vill att jag ska bli förbannad på honom så behöver han bara vara ärlig"
Snuten "Men låt det här gå nu, det är ju du som äger bilen då är det ditt ansvar."
Jag "Jag säger inte emot, men jag betalade extra för att han skulle ställa på den och skatta den åt mig. Med andra ord så blåste han mig och om du tror att jag bara tänker ta det så har du så jävla fel som du bara kan ha! Eller tycker du att jag bara ska släppa det här?"
Snuten, "Ja det tycker jag faktiskt att du ska."
Jag "Det kunde man ge sig fan på att en snut skulle säga något dylika"
Snuten "Och vad menar du med det"
Jag "För att det enda ni representanter för Svea Horhus gör är att se till att sanktionera skit gentemot mig"
Snuten "Tycker du inte att du drar alla över en kam nu? Och polisen sanktionerar inte nånting gentemot någon!"
Jag. "Dåså, låt oss löpa linan ut. Ge mig ett argument till varför ni inte gör det och jag kommer att ge dig två argument till varför ni gör det! Så låt höra nu vad du har att komma med"
Snuten "Ha en bra dag" Så vände han på klacken och gick därifrån.
Jag "Kunde man just tro, lätt att vara tuff men svårt att argumentera för sig. ryggradslösa pajas"

Den blick jag fick av Herr Konstapel då var obetalbar. men han fortsatte inte att tjafsa iaf.

Sen dess har min dag bara blivit värre och värre. Så nu funderar jag allvarligt på att spränga nånting i luften. Eller som dom sa i Fighht Club..

"Jag vill förstöra nånting vackert"

tisdag 6 april 2010

jaha...

Jaha, då sitter man här igen. Det var ett tag sedan man skrev nånting och jag unrdrar vad det beror på.
nu har jag iofs haft ganska mycket att göra, varit upp i norrland och hälsat på familjen, bråkat med bilen, börjat ränna på ett gym som en annan pajas.
vilket tar mig till dagens fundering. Nu när jag äntligen har ryckt upp mig och faktiskt tagit tag i min annars så dåliga självdiciplin och börjat löpträna för att få upp flåset, lyfta skrot för att bli stor och stark samt börjat tänka på vad jag stoppar i mig för att bli av med tjock-magen så verkar alla annan diciplin försvinna.
Det verkar nästan som att man bara har en viss grad av ämnet och man förbränner den på olika krävande saker. Diska = 2 poäng, gymmet = 5 poäng ...jag ni fattar min tanke
men kan man öka sin dos med självdiciplin rent allmännt, så att man har mer poäng att göra av med?
Ungefär som att gå upp en level i World of Warcraft, man får mer Stamina. och i så fall, hur gör man för att levla. jag funderade på att låta nån stackars hemmafru power-levla mig som bara fan i nån månad, men jag vet inte om man får tillräcklig med XP om man själv är låglevlad.


En annan tanke är en fundering som jag fick idag på väg hem från gymmet. jag stannade på macken för att köpa lite mjölk ihop med en kvinnlig bekant och hon behövde köpa tamponger. hon visste inte om hon hade tillräckligt med pengar på kortet eller inte. så jag erbjöd mig att betala dom utifall det inte skulle räcka. men blicken jag fick från damen i kassan var dödande. nu vet jag inte om det är så att det var en blick riktad mot mig eller inte.
men tanken jag fick var lite förvirrande, är det ok att köpa tamponger till en kompis som man eller är det något som bara pojkvänner och pappor får göra?
gick jag över någon gräns?

tisdag 16 mars 2010

Dagen D är nu här.

Det är fan lagen om alla saker jävlighet.
Igår så släpptes min bok "manligt" och jag var glad som en lärka, för jag har nu spenderat en jäva massa tid och energi på att skriva en bok som mer eller mindre går ut på att reta hela manligheten efter regler som jag själv har satt så at jag kan leva upp till det hela.
Men idag, bara för att jag trodde att jag var säker, invaggad i en falsk känsla av trygghet så gick jag och flickvännen och handlade......

..jag hatar mig själv för det här...

Jag gick bakom med sänkt huvud och bara tittade på när hon plockade vad som skulle inhandlas.
Jag har förvandlats till en "Kategori 3" över en natt. ångest och misär.
Ni som har läst boken har nu all rätt att reta mig för detta.

Men jag upptäckte att jag har en väldigt sympatiskt flicka när det kom till kritan, eftersom hon insåg det fasansfulla öde som väntade mig om jag tappade all min manliga frihet så köpte hon öl åt mig så att jag nu kan sitta och skriva lite på datorn medans hon lagar mat åt mig.
Räddad i sista sekund.

Men det rolilga med dagen är att jag har nu efter en månads innehav av en tråkig volvo v40 kombi med en tråkig gdi motor, bytt den mot en Saab 93:a med 260 hk full turbo.
helt klart värt det, lite dyrare men mycket roligare.

nu fick jag förrätten serverad. tack för idag.

söndag 14 mars 2010

Min nya hjälte!

Det är ganska roligt att se hur olika människor tänker beroende på vart dom bor. Jag har många gånger sagt det tidigare att stadsmänniskor är bortskämda fån som inte klarar av att tänka för sig själva, de läser löpsedlarna och där får dom veta vad dom ska tycka och tänka. Detta är för att om man bor i en större stad så förlorar man på något mystiskt sätt förmågan att andvända sitt sunda förnuft. Ungefär som att storstäder drabbas av en slags kollektiv dumhet, medans glesbygdens invånare blir tvingade att tänka efter lite mer och därför är mycket sundare.

Denna åsikt stärks lite effter att ha läst artikeln om att Candice Berner blev ihjälbiten av vargar när hon var ute och joggade ensam i Alaska. Men det underbaraste i hela artikeln var att läsa vad Candice´s pappa hade att säga om det hela. – De gjorde bara vad vargar gör, säger han.

Det finns hopp om mänskligheten, en person som helt enkelt har insett det som borde vara uppenbart, Vargar är rovdjur. Helt underbart att veta att alla människor inte är lika korkade som byrokraterna som betsämmer i Sverige.


Eller lika korkade som Johan af donner som lever på bidragspengar från röda korset, vilket återigen bevisar min teori om att inte ge pengar till insamlingar. Det är bara hycklare hela bunten. nä, dags för morgon kaffet.


onsdag 10 mars 2010

Så har det startat....

Som jag skrev i föregående inlägg så finns det risk för krig här hemma. Nu har det startat.... men först.. lite fakta.


Det kan vara en dum idé att flytta ihop med en piercare, speciellt när man som jag har väldigt svårt att stå emot impulser. så jag kommer förmodligen se ut som en nåldyna om några veckor.

Hur som helst så är både jag och min nya sambo Bob väldigt lätthetsade, impulsiva och kramgoa killar, med ett väldigt skruvat sinne för humor.

Så igår när det var den officiella dagen då jag faktist hade flyttat in, min dator och min tatuerar-utrustning är nu i Eskilstuna, så jag bor här. 

Men när allt var klart så var jag väldigt svettig och i ett stort behov av en dush, så jag tvättade mig och tog ett långt och skönt bad. Men eftersom Bob och jag är väldigt lika varandra kände jag mig inte helt trygg. Det är lite svårt att förklara men det var som en liten pirrande känsla som gick upp och ner längs min ryggrad som isbitar. 

Med andra ord var jag tvungen att beväpna mig, mitt vapen blev en blom-pysha (sådana där behållare med vatten som man kan justera munstycket på) fylld med såpa.

Och precis som jag misstänkte, när jag ligger och har tappat upp riktigt varmt vatten för andra gången så ser jag hur dörrhandtaget sakta öppnas och dörren glider upp. Och likt den tränade mördarmaskin med djuriska instinkter jag har så reagerade jag ögonblickligen med att greppa tag om blompyshan, vrida handleden exakt 15 grader åt höger för att sedan avlossa en perfekt riktad stråle med såpa rakt i ögat på Bob.

Episkt!

Det enda som jag inte hade räknat med var att Bob inte hade tänkt att kasta ner surströmming i vattnet, eller ens en radio med elsladden inkopplad. Han hade en kall öl i handen som han hade tänkt att ge mig så jag kunde koppla av riktigt ordentligt. 

Jag tog ölen och kopplade av, för jag vann den ronden. 

Det enda problemet är att jag måste snart sova. och jag fruktar hämnden. 

Så om ni inom den närmsta tiden ser mig med roliga frisyrer eller suspekta streck i ansiktet så vet ni att Bob har svarat på mitt lilla bus.

men oavsett så har jag och Rambo nu en sak gemensamt. FIRST BLOOD!

fredag 5 mars 2010

Folk och deras vanor

Helt plötsligt så är alla upprörda, inklusive mig själv. Fast vi är nog upprörda på olika saker.

Det har framkommit pinsamma fakta om mina vänner, anledningen till att de är arga är att Stefan tydligen åkte ut ur let´s Dance. Ett tv-program som handlar om att andra människor dansar.

Det jag inte kan förstå är att det kan kallas för underhållning, är jag gammalmodig som inte bryr mig om hur andra människor dansar så länge jag slipper att dansa med dom? 

Jag var just tvungwen att googla stefan+lets dance för att få reda på vem han var, och då blev min beundran över det hela fenomenet om möjligt större. Sen så blev jag arg på arga människor, hur orkar man sitta och titta på det där programmet.. och alla liknande också för den delen?

Är det förnedrings-tv ni är ute efter så kan jag introducera er för det roligaste tv-programmet nånsin. Special olympics!

http://www.specialolympics.org/

Det roligaste är att man kan tanka hem dhela skiten. sen så kan man titta på roliga saker och skratta som satan, speciellt när man sitter med vänner och tar en shot varje gång man ser nåt roligt. man blir både full och glad av det.

Och man blir fan aldrig arg om någon åker ut heller. Nä, vill man se på rolig tv då ska den vara rolig!


Och nu till det riktigt roliga, det som händer i LIVet är alltid roligt. <-- somliga kommer att förstå det roliga i det där.

Jag håller just i denna stund på att flytta ihop med en kompis, och eftersom vi båda är barnsliga som attans så kommer vi leka som fan, speciellt på morgnarna. Vi har förklarat ett krig mot varandra.

Det handlar om hur roligt man kan väcka varandra, som t ex att tejpa fast någon i sängen och vända uppochned på sängen med offret fortfarande i den osv.

Så vi kommer att starta en blogg där vi berättar med ord och bilder hur det går till.

vänta och se, det kommer bli episkt!

måndag 22 februari 2010

total dominans

Då har ännu en natt på mitt spännande jobb passerat. Nattens funderingar har kretsat runt att dominera hela världen., och som mamma sa til mig när jag var liten, du kan bli vad du vill, bara du lägger manken till.

Ja, och min mamma skulle aldrig ljuga så jag ska ta hennes råd och börja jobba på världsherravälde. Men för att nå dit så måste man passera vissa viktiga punkter, checkpoints om ni så vill.

Först och främst så måste man ta kontroll över media, det kan bli problem eftersom jag saknar en armé som kan utföra illegala hot och påtryckningar. Och jag saknar pengar att köpa hela skiten för, så då måste jag nu skaffa mig antingen sjuka mängder pengar eller en armé. Och det är olagligt att ha en armé med ca 10 000 soldater för privat bruk i Sverige (jag vill jhu inte bli gripen innan revolten ens har hunnit börja), så är det bara det ekonomiska alternativet kvar.

Där får jag problem eftersom alla som känner mig vet att jag inte kan hålla i pengar utan att dom på något magiskt vis upphör att existera, så jag måste nu skaffa mig någon form av ondskefull revisor. 

Så nu jagar jag efter en revisor som kan hålla i mina pengar åt mig och eventuellt göra smarta investeringar i atomvapen eller liknande. 

Sen jävlar......

fredag 19 februari 2010

nostalgisk

Hejsan hoppsan. jag har egentligen ingenting att skriva just nu. mest av allt så vilel jag bara göra en liten tribute till alla b-filmer som gjorts genom åren.

så här komer det en lista med klipp på youtube som alla borde se och bli lite nostalgiska, jag menar. När dom här filmerna gjordes så var det itne så märkvärdigt med specialeffekter. Man siktade på att göra en bra film istället. Ta exemplet "Avatar" eller "Dansar med smurfar" som den borde heta. filmen är helt värdelös men eftersom det finns balla specialeffekter så blir hela filmvärlden till sig i byxorna och hyllar den bortom alla proportioner av vad som borde vara rimligt. Samma sak med "Matrix", kass film men med EN ball kameraföring.

Nä, tacka vet jag de gamla hederliga filmerna. Se och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=4bhoWfC1L9k&feature=fvw

http://www.youtube.com/watch?v=JLO1YIWQuXE

http://www.youtube.com/watch?v=aOIJtS4gbaY&feature=fvst

http://www.youtube.com/watch?v=bPXVGQnJm0w&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=S06nIz4scvI

http://www.youtube.com/watch?v=awskKWzjlhk

http://www.youtube.com/watch?v=ovyzCTa5odM&feature=fvst

http://www.youtube.com/watch?v=x94hc46MfX4&feature=related


ja, nu när nu har tittat på det bästa som filmvärlden har skapat. se det igen och njut. 

hahahahahaha

onsdag 17 februari 2010

Andfådd i soffan

Jepp, det är bekräftat. Jag är ett geni som är före min tid, men den här gången så kommer jag itne bli snyvad på konfekten för jag kommer nu att datera min underbara tanke så när det väl händer så kan jag hänvisa till denna blogg.

Jo, självklart så har ni redan listat ut vad det handlar om.

Jag ska starta en Curling-Firma!

Varför kanske ni undrar, jo, det är enkelt. låt mig förklara ty det är ganska enkelt.

För nåra år sedan så tog Sveriges damer os guld i curling. I samma veva så blev det väldigt populärt med att vara med i diverse huligan-gäng, s.k "Firmor".

Och eftersom alla vet att det är asballt att vara med i en firma om man spöar de andra så vill man givetvis vara en av de balla. Problemet är när man kommer till den självinsikt att om man skulle gå med i en firma så skulle man själv bara åka på stryk, alltså inte så himla roligt eller ballt.

Då handlar det genast om att man måste välja sitt motstånd så man alltid vinner dessa fysiska intermezzon som är nödvändiga för att få ett ballt "Rep" eller "Streetcred".

Så när jag då tittade på Curling inatt så var det så spännande att jag blev andfådd, trots att jag satt blixt stilla i soffan så slog det mig två saker.

1* Jag måste verkligen börja träna min kondition.

2* Jag är förmodligen långt över snittet av de som tittar på Curling annars också.

Slutledning, jag ska starta världens första curling-firma, det är perfekt.

Det enda motstånd som man kommer att möta är gamla senila tanter och gubbar som till och med mina datanördvänner kan pinga omkull. Man får streetcred direkt utan att behöva anströnga sig i onödan.

Så om någon vill joina mitt "Crew", jag tänkte kalla oss SCB (Stureplans Curling Barn), hör bara av er. detta kan bli episkt, och jag var först. 

haha

söndag 14 februari 2010

Svininfluensan

Fan vad jag älskar att ha rätt.

Somliga kanske minns hela den hysteriska vågen som svepte över världen i höstas när vi alla skulle dö en hemsk och plågsam död av svininfluensan och vi var alla tvungna att ta sprutor som skulle förhindra denna plågsamma död.

Själv så hävdade jag att den inte var så farlig som alla medier påstod, svininfluensan var ungefär lika dödlig som en vanlig influensa, eller mördarbin. Visst, det dör några varje år av olika sjukdomar, men det är vanligt och inte några som helst anledningar till att bli hysterisk.

Nu tänker jag på när jag och mitt ex skulle resa till San Fransisco i början på Oktober och jag vägrade att vaccinera mig, hon var skitarg över det för att om jag skulle få den hemska svininfluensan så skulle det vara kört. Men jag höll fast vid att hela skiten bara var överdrivet för att samhället behöver något att vara rädda för. I samma sekund som människor slutar att vara rädda så börjar de fungera som sansade och vettiga individer och då spricker allt.

Nu så sitter jag, fullt frisk, utan otäcka sympton på dödliga sjukdomar, utan att ha tagit ett skumt vaccin som var framproducerat på nolltid utan korrekta tester. Så till er som faktiskt tog vaccinet. HAHA!

Det enda jobbiga är att de som faktiskt var korkade nog att gå på det gamla "om ni inte tar en spruta så kommer ni att dö"-knepet är förmodligen för dumma för att inse att de har blivigt blåsta, så jag kommer inte att kunna få en njutbar seger, jag får helt enkelt trösta mig med vetskapen att jag inte lyckades bli lurad av media.


nu ska jag njuta lite mer. sov gott era drönare.

fredag 5 februari 2010

Kombi och hårdrock

Idag var jag och hämtade min nya bil, det är verkligen roligt att köpa nya bilar. Man blir som ett barn på nytt med alla knappar, mätare och finesser, visserligen så har jag inte fullt ut förstått mig på dom än, men det blinkar och lyser, vilket alltid är underållande.

Det enda riktigt jobbiga är att det är en Volvo kombi, med dragkrok på det, så jag har nu börjat få lite tvivel på om det var ett bra köp. Sen så kom den vuxna delen i mig fram (inte ens jag visste att den fanns där) och jag började resonera hur praktiskt det är med en stor bagaelucka. Jag menar, jag kan åka på bilsemester i den och få med mig all möjlig packning, för att inte tala om dragkroken, det kommer bli jättebra med förmågan att ha en släpkärra. Man vet aldrig när man kan behöva det, det är super-duper praktiskt (uttrycket i sig berättade just för mig att jag verkligen har tappat greppet).

Så när jag satt och körde mitt inköp på väg hem så knappade jag in Bandit på radion 106.3, ni vet den där kanalen som har som slogan att "Vi spelar vad vi vill" och hävdar att dom är en hårdrocks-kanal. Visserligen så spelar dom hårdrock, men jag och flickan (självklart tar man med sig en storbystad blondin när man kör bil, jag har ändå en 30-års kris) lyssnade på låtarna och vilka band som spelade. 

Dead by april är bra, men uteslutande så handlar låtarna om hjärta och smärta, Nickelback har låtar om samma tema, ja i stort sett all musik som spelade handlade om krossade drömmar och emotionellt krafs.

Så jag påpekade att jag minns den ljuva tid när hårdrock handlade om att vara arg och göra uppror mot saker.

Judas Priest - breaking the law

Iron maiden - 2 minutes to midnight

Black Sabbath - warpigs

ja listan kan göras lång, men det var också samma tid som det var lite upproriskt att lyssna på hårdrock. Twisted Sister gjorde låtar som We´re not gonna take it, i wanna rock osv.

Men nuförtiden så är det väldigt modernt att lyssna på hårdrock, ta alla kvinnor över 35 som bara älskar Takida, dersa låtar handlar också bara om misär och att gråta sig till sömns.

Så började jag fundera lite på min barndom, vilka låtar var det som var populära, Roxette - fading like a flower, listen to your heart, Bryan Adams - Everything i do, Eric Clapton - tears in heaven, allt handlar om depp. Sen så kom pojkbanden in i bilden som sjunger om att ingen vill ha dom, deras flickor har lämnat dom och nu så gråter dom sig till sömns. 

Helvete, nu undrar jag verkligen hur fan det kommer sig att det är en minoritet som är Emo´s i världen egentligen när det uppenbarligen är modernt, oavsett tid, att vara deppad.

Nä, ta tillbaka den gamla skolans hårdrock så att man kan göra lite uppror igen, det ska vara coolt att klippa bort ärmarna på sin flanellskjorta, det var tider det.


godnatt!

tisdag 2 februari 2010

Rättvisa och upprättelse

Vad är rättvisa egentligen? Hur ger man någon rättvisa och återupprättelse efter att dom har blivigt utsatta för ett brott. Vad är ett brott egentligen?

Nu har jag diskuterat lite om mobbning med några vänner och kommit fram till att rättvisa i lagens mening är helt och hållet ett sjukt hyckleri, först och främst så går det inte ens att anmäla mobbning för lärare, polis och andra vuxna bryr sig helt enkelt inte, de vill inte bli inblandade. 

Tydligen så tycker de helt enkelt att vissa människor ska bli nedtryckta.

Men om jag slår någon så får jag väl räkna med att personen jag slår kommer att ge igen, för det är rättvist. Men i lagens ögon är det inte rättvist att slå tillbaka, i lagens ögon så får vissa människor helt enkelt bara fina sig i att bli slagna och kallade för förnedrande ord på regelbunden basis.

Om ett litet barn hellre förgiftar sig självt så att det ska slippa gå till skolan så är det bättre än att faktiskt ta tag i problemet, tysta barn syns ändå inte så mycket i statistiken. SKulle sedan barnet gå till polisen så kommer det med största säkerhet få höra "skärp dig", "Så farligt var det väl ändå inte" eller min personliga favorit "Det var bara ett litet pojkstreck som gick överstyr, inget att oroa sig över". 

Nä, det kanske var ett litet pojkstreck som gick överstyr, men då undrar jag hur det kommer sigt att ett pojkstreck som går överstyr kan pågå i flera år utan att polisen är villig att ta emot en anmälan. Om någon har ett svar på detta är rättvisa så kommentera gärna.

Själv så tror jag att rättvisa är som det står i bibeln, Öga för Öga, hand för hand.

Så om du vill ha svar och upprättelse, se då till att ta svaren, för dom kommer inte att komma till dig. För när det kommer till kritan så har personerna redan godkännt andvändandet av våld och har därmed avsagt sig rätten att gnälla om det. 

Men det komer Polisen inte att hålla med om, men vad gör det, dom får väl också stå till svars nån gång.

onsdag 27 januari 2010

Publiksport

Efter många funderingar kring hela vårat samhälle, doku-såpor, facebook, media osv så har jag kommit fram till att livet är en publiksport.

Allt vi gör är för att vi ska bli bedömnda i andras ögon, vi är våra egna filmkritiker, samhället är en klubb för inbördes beundran. Vi lägger upp bilder på allt vi gör på nätet för att alla andra ska se hur bra vi är, vi klipper våra gräsmattor så att de som åker förbi ska se hur duktiga vi är, vi tränar så att andra kan bedömma oss efter tvivelaktiga ideal. Och om vi inte syns tillräckligt så ställer vi upp i tv så att vi kan visa upp oss dygnet runt.

Den enda frågan som jag egentligen ställer mig är huruvida man bedömer sitt liv om man skulle sätta det i en specifik genre. Är jag en komedi, en skräck eller ett romantiskt drama rentutav.

Svårt att säga, jag antar att nästa generation får bedöma den saken. Själv så siktar jag nog på att få titeln "Äventyr" på min gravsten så det inte råder några som helst tvivel.


tisdag 26 januari 2010

Hockeymatch

Jag var på ishockey igår, Hv71 mot Djurgården. MAtchen var ganska spännande och slutade 3-3 till den som bryr sig.

Men det mest intressanta var helt klart att se hur folk beter sig. Vilken sorts mentalitet som supportrar har, när en djurgårdare tacklade nån från hv71 så jublade alla, men när en hv71-spelare tacklade tillbaka så blev det ett jävla liv på läktaren.

Som supporter så tycker man alltså att det är ok att "jag" tacklar nån annan och den får inte tackla tillbaka. Så fungerar de flesta på dagis, men eftersom vi alla växer upp så börjar det logiska tänkandet ta över och man växer upp och inser att "med i leken får leken tåla" faktiskt fungerar.

Om man inte jobar som Polis dvs. För poliser har samma mentalitet som supportrar, de kan göra vad de vill och ingen får ifrågasätta eller behndla dom tillbaka på samma sätt som de bahandlar alla andra.

Vilket i sin tur leder tanken till sekter, kan det vara så att sekter, supporter-klubbar och poliser har samma mentalitet. De är ofelbara och de ska inte behöva stå till svars för deras handlingar.

Jag måste fan kolla upp det här, kanske skriva en bok om hela skiten... shit va irriterad jag är just nu.

onsdag 20 januari 2010

naturkatastrofer

Ok, nu kommer jag förmodligen att reta skiten ur väldigt många, men tiller så säger jag bara

SUG MIN K*K!

För nu har skiten träffat fläkten igen, ytterligare en naturkatastrof har inträffat, en jordbävning för att vara exakt. Och genast så ska vi skänka pengar för att bedöva våra små samveten.

Men var det inte synd om dom små barnen på Haiti innan jordbävningen inträffade? hade dom mycket mat och fina skolor att gå i? Har deras levnadsstandard sjunkit så lågt så att vi ska alla gråta över dom?

Skulle itne tro det, det var fan synd om dom innan marken skakade, men då var det ingen sensation så vi behöver inte bry oss. Jävla hycklare!

Samma sak var det i Thailand när tsunamin kom, visst det var många som dog, men att Thailand hade den högsta siffran i barnprostutition var det fan ingen som brydde sig om, då var det inte synd om dom, inte tills det kom en våg och blötte ner en halv kontinent iaf.

För helt plötsligt så kommer Röda korset, läkare utan gränser osv och berättar för oss hur synd det är om alla som har det svårt efter naturkatastrofer.

Visst, jag måhända varra en cyniker, men jag tycker itne speciellt synd om dom, det är enligt min mening värre för barnen i Palestina, Irak, Iran, Israel, Somalia, Kongo, Erethrea, Sydafrika. För där så är det faktiskt människor som har skapat eländet, inte någon slumpartad händelse av naturen. 

Folk måhända dö av båda anledningarna, men varför är det mer synd om vissa?

tisdag 19 januari 2010

mognad

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6450318.ab

Det är fan helt hysteriskt att det krävs en forskare till att lista ut det här, det som dom borde lägga pengarna på är hur man får tjejer att släppa loss lite mer.

Fast jag håller inte med om att tjejer slutar visa brösten vid 23 års ålder, för jag har aldelles för många fotografier från diverse fester som kan motbevisa den tesen. 

Men det som är intressant med det hela genus-konceptet är varför dom tycker att kvinnor mognar tidigare än män. Jag tror inte att det stämmer, det handlar bara om vart och hur man tittar på det hela. Om man har varit med på en ladies-night så kan man se tydliga tecken på omognad och en massa likheter med en fest med fordon-klassen på ett gymnasie.

Det är gråt, skrik, naket och en massa bråk, sen så lagom efter att den första har gråtit och skrikigt så brukar den första "rebelliska" fasen komma ibland kvinnor i sina mellersta 30 att dyka upp. De börjar hånglar med varandra, och nej, det är inte busigt, det är bara tragiskt. Precis som det är när män i 40 års åldern sparar ut en hästsvans, ett uppenbart förfall.

Så vad är det då som gör att tjejer skulle mogna tidigare än män?

Jag tror att tjejer helt enkelt förbrukar sitt förråd av omognad snabbare än killar, om ni inte tror mig, kolla då in en vanlig högstadieklass. Hur moget är det att slaviskt följa tidningar som ska berätta för en hur man ska sminka sig, klä sig och vilken musik man ska lyssna på?

Det bästa är att den teorin bevisar sig med att det är dom brudarna som brukar mogna snabbare än de tjejer som skiter i vad andra tycker. De som tar på sig vad de själv vill bränner inte upp sin omognad lika fort helt enkelt.

Fast själv så är jag ganska nöjd med att vara en omogen man, jag har möjlighet att göra vad jag vill och följa mina impulser att visa rumpan för vem jag vill, när jag vill. Speciellt nu när jag har en tatuering på  skinkan också. Den måste jhu visas upp på ett väldigt omoget sätt, helst med stora kvantiteter alkohol inblandat.


tisdag 12 januari 2010

Killar mot tjejer

Har nu fått aldelles för många inbjudningar till tjejer vs killar, i alla olika miljöer. Jag har inte riktigt tänkt på det så mycket tills nu, det eviga kriget mellan könen.

Kom igen, hur gamla är ni egentligen?

Det senaste var nu på facebook, blev inbjuden till en kamp mellan tjejer och killar, först till 100 000. 

väx upp!

söndag 10 januari 2010

vargjakten

Nu har en massa byrokrater mestämt att det ska skjutas varg, anledningen var att dom kostar staten för mycket pengar samt att vargstammen är så pass stark så att det går att skjuta några utan att vi faktiskt utrotar den svenska vargstammen.

Men nu jävlar har skiten träffat fläkten, alla utom jägarna, Samerna och byråkraterna är skitförbannade, vilket jag kan förstå. För om anledningen till att skjuta ett gäng vargar är att dom kostar staten pengar, då tycker jag seriöst att vi kan införa skyddsjakt på de som verkligen kostar staten pengar.

Jag menar kom igen nu Sverige, hur många tjänsteresor har vi inte betalat för Carl Bildt? ta alla dessa pengar och lägg i en hög så kan vi jämföra den högen med penga-högen som vargarna har kostat. På så sätt så kan vi ganska lätt se vilka som verkligen kostar pengar och införa skyddsjakt på Politiker.

Eller så kan vi ta och titta på hur mycket alla som är sjukskrivna, arbetslösa eller överflödiga, och kostar dom för mycket så kanske vi helt enkelt skjuta ut lite ur dom leden också. För det är ganska många som man riskerar inte att utrota den stammen heller.


Men det ironiska med hela vargjakten är fortfarande att de som bestämmer sitter i Stockholm och anser att vargar är ofarliga djur, så för några år sedan så fick man inte skjuta vargar om de inte ansågs vara ett hot mot människor eller deras egendom. Men sedan så kom det en varg vandrandes ner till Norrtälje, då tog det 3 dagar innan staten hade samlat ihop ett uppbåd och jagat ikapp vargen.. och skjuta den. Den stackars saten hade inte hotat eller anfallit någon, men tydligen så är en varg bara farliga för de små barnen i Stockholm, medans barnen i värmland och Norrland inte alls kan vara hotade av vargar. 

Men när man tittar lite på det varkar det som att (pinsamt nog) Ultima Thule hade rätt i låten "Hycklarnas Parad".

Nä, skjut av de byråkrater som kostar mest, banktjänstemän kan t ex spekulera bort några miljoner, men i samma sekund som någon handlar en toblerone för 20 kronor blir det ett jävla liv.


Fred på jorden mina vänner.