I-land

Jag fick idag höra att jag är en hemsk människa.. på allvar... Ok, jag kan väl vara lite tvivelaktig i vissa sammanhang, men då är det oftast med en viss grad alkohol i kroppen, vilket jag då skyller på mitt alter ego Roy (för kortning av DestROY).
Men nu så var jag spik nykter och talade med två andra spik nyktra personer....

Det hela började med att jag gnällde över att det var kallt utan vantar. Mina två vänner, som i den bästa scout-andan, sa att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Ibland vill jag bara sy på hurtiga personer.
Sen så kom den sedvanliga föreläsningen om att det är fint under vintern osv. Visst, det är skitvackert ute när allt är vitt och fluffigt. Till och med våra träd blir vita och ariska, klockrent.

Här så började mina vänner skruva på sig och tyckte att det blev lite obehagligt samtalsämne, vilket givetvis gjorde det så mycket roligare.
Men de ignorerade tappert mina försök att få dem att erkänna att de hade lite smygrasistiska tendenser ute i skogen.
Men för att vara extra dryga och hurtiga så hade mina vänner gett pengar till någon förbannad insamling för svältande barn i något u-land.
Här fick jag nog av deras skenheliga sensmoral. Som tur är så fanns det ett café i närheten, sdå jag fick i mig lite kaffe innan jag hade ett av mina bästa förmaningstal någonsin.

Jag -Ok, så ni menar att ni just gav 20:- till en insamling för u-lands ungar som inte ens kommer att tacka er?

Staffan -Men vi ger inte föra tt vi ska få ett tack, Vi ger för att hjälpa till.

Ullis - Precis, du kanske skulle göra det någongång själv. Karma?

Jag - Men hur jävla kränkande är inte det då?

Staffan - Kränkande? Att skänka pengar är väl fan inte kränkande.

Jag -Låt mig bjuda dig på mat, sen så får du bara äta upp mina rester när jag är klar, DET skulle du tycka var kränkande eller hur?

Staffan - Ja, det skulle jag nog.

Ullis -Men de är itne samma sak.

Jag - Det är exakt samma sak, men jag har bara ryggrad nog för att inte försöka lura mig själv eller andra att jag är något annat än en egoist. Jag är ett I-Lands barn och jag är jävligt nöjd med det. Jag tycker om att gnälla över att det är kallt på vintern och varmt på sommaren, trots att lilla Umfufu i Kongo aldrig har sett snö. Jag vill gnälla över att min dunkudde har blivigt hård trots att den svältande lilla Kwanzafoluno ifrån Zaire har en sten att sova på.
Jag tycker att det är min rättighet att klaga på vintern över att få skrapa min bilruta medans Sergej i Sibirien inte har råd med en bil utan måste gå i den kylan året om. Men jag mår inte dåligt över det, för jag har accepterat att jag är ett drygt svin som bara bryr mig om mig själv.

Staffan - Men det är väl en skillnad på att vara ett I-landsbarn och att vägra ge pengar till insamlingar.

Jag -Skillnaden är väldigt mycket som min liknelse om mat. Om jag skulle beställa in en pizza och äta hela själv så skulle du mest bara anta att jag var hungrig, eller hur.

Ullis -Jo, men vi har råd med en egen pizza om det skulle vara så.

Jag -Så du menar att mitt i julklappshandeln, efter att alla dina räkningar är betalda så har du råd med en pizza att åta för okynnes skull? Men du tycker att du mår bra efter att du har gett 20:- till en insmaling? Allvarligt?

Staffan -Tack för den, nu mår jag fan dåligt.

Jag -Och den enda anledningen till att du mår dåligt är för att du inte erkänner vem fan du är. Du försöker lura dig själv att du är en sympatisk människa som bryr sig, men i själva verket så ger du bara pengar som inte du själv märker att du har. Sedan när någon påpekar det uppenbara så mår du dåligt. Det säger mer om dig än om mig.

Ullis -Men det är bättre att ge lite än att inte ge alls. Vi gör iaf lite, det är väl bättre än att bara skita i det som du gör?

Jag -Kanske, men jag står iaf för att jag inte bryr mig. Och hur mycket pengar skulle du säga att ett barns liv är värt, ett främmande barn i ett annat land på en annan kontinent som inte vet om din existens. om du fick sätta ett pris, hur mycket.

Ullis -Exakt lika mycket som i Sverige. Liv är liv, oavsett vart någonstans det lever.

Staffan -precis.

Jag -Glömde bort att du har en vegans skenhelighet, men ok. låt oss testa den teorin.
Om Staffan skulle få cancer och ni behövde 3000:- kronor för medicin akut. skulle du kunna sälja er tv till mig för de pengarna?

Ullis -Självklart.

Jag -Exakt, men nu är det så att ni kan få betydligt mer än 3000:- för eran tv, ni kan nog få en 6-7000 för den. Hur mycket skulle 6000:- göra för svältande barn i Afrika, Vattenrening på Haiti? Mediciner osv. Det skulle göra jävligt mycket. Men ändå så sitter du med din lyxiga tv och mumsar mat varenda kväll. Om du nu hade brytt dig så mycket, då hade du sålt din tv och skickat pengarna. Du behöver inte ha din tv, du bara VILL ha den.
Jag säger inte att liv är olika värt, jag säger bara att du faktiskt inte bryr dig. För ett tiotal barn som svälter ihjäl någonstans är inte värt lika mycket som din tv för dig.

Ullis -Du är fan en hemsk människa. (Lämnar fiket).

Staffan -Var du tvungen? Nu kommer jag få ett helvete.

Jag -Skyll inte på mig för att din brud saknar alls självinsikt. Och om jag nu har fel, så kan hon stanna här och förklara det för mig. Men att hon tar illa vid sig är bara ett tecken på att jag har rätt och att hon vet om det. Hon är lika egoistiskt som jag är, men hon saknar antingen iq'n för att inse det eller så är hon för arrogant för att erkänna det.

Staffan -Oavsett så ska jag nog följa efter. Jag ringer dig imorrn.

Jag. Gört. Ha det bra.


Nåväl, en polares flickvän är sur på mig. Det var så jävla värt det.

Kom ihåg, att julen är en hets som är skapad av kapitalismen.. låt oss handla.