pre-kids och post-kids

Nu har jag suttit o chattat med min äldre syster nån kvart angående julafton, och hon sa en rolig sak som genast satte igång en lustig tankekedja i mitt förvirrade lilla huvud.. (Fast mitt huvud är egentligen ganska stort)...

Det hon sa var att hon har en vän, jag vill inte lägga ut några namn på de som jag inte träffat, men den här vännen älskar tydligen att läsa min blogg. Vilket är ganska roligt att få höra, men jag skojjade lite och sa att hon skulle hälsa att jag var singel numera, och systern svarar med att den här vännen är gift och har två barn.... därav tankekedjan....

De flesta tjejer jag pratar med brukar ofta bli irriterade över min frispråkighet, min superförmåga att säga saker som får situationer att bli riktigt pinsamma... tills dom föder barn. Då händer nånting med kvinnor som inte riktigt går att förklara.

För hur pryda tjejerna än är så slutar de bry sig om kroppsliga funktioner, istället blir de lite mammiga åt hela deras omgivning. Och istället för att bli irriterade när man drar referenser till lukt och konsistens av dagen besök på toaletten så suckar de bara och himlar lite varmt med ögonen. Medan en tjej som inte fått barn drar sig inte för att förklara detaljerat hur motbjudande, äcklig och barnslig man är. 

Sen har jag nu funderat på andra vänners flickvänner och fruar, hur de var innan barnen och hur de är efter barnen, även minäldre syster som var ganska pryd har släppt på livremmen en hel del gällande vad som går för sig och inte. Det mest chockande var nog direkt efter att hon fått sin söta lilla dotter och jag skulle komma och hälsa på, men jag skulle även ta med mig min då nyblivna särbo. Och min äldre syster som ajg aldrig hört dra något opassande i hela våran gemensamma uppväxt säger lite glatt "glöm inte att dusha, annars kommer du inte få dig något".

Visst, det är skitroligt att fälla sådana kommentarer till människor, som att på en fullsatt restuang säga åt ågon när dom lämnat bordet "kissa inte utanför den här gången". Men det är sådant som jag gör, inte något min pryda syster ska säga... sen fick hon barn..

Så kan det vara så att kvinnor som fött sitt första barn helt plötsligt inser att dom inte måste hålla på någon konstig standard för vad som är acceptabelt i offentliga situationer, att dom kan skratta åt skämt som är roliga, trots att dom innehåller saker som kroppsfunktioner. 

så nu när jag är singel och ska (enligt alla våra godtyckliga samhällsnormer) kasta mig ut på köttmarknaden så står jag inför ett problem. ska jag dejta yngre tjejer som inte har barn men som också saknar humor, eller ska jag ta någon som har barn och även humor, De utan barn har mer fritid att göra saker på ett väldigt ansvarlöst sätt, medans de som har barn har humor men väldigt mycket ansvar. Så vade vinner, nån som är rolig eller nån som saknar ansvar. 

Nu vet jag inte hur det ser ut för eran del, men jag kan ta lite hudbristningar för en kvinna som kan berätta om när det fick lavemang för att inte skita på sig när de skulle trycka ut en fotboll ur sig.

Tack för mig, nu ska jag imitera Johan Pettersson resten av kvällen.