tisdag 2 februari 2010

Rättvisa och upprättelse

Vad är rättvisa egentligen? Hur ger man någon rättvisa och återupprättelse efter att dom har blivigt utsatta för ett brott. Vad är ett brott egentligen?

Nu har jag diskuterat lite om mobbning med några vänner och kommit fram till att rättvisa i lagens mening är helt och hållet ett sjukt hyckleri, först och främst så går det inte ens att anmäla mobbning för lärare, polis och andra vuxna bryr sig helt enkelt inte, de vill inte bli inblandade. 

Tydligen så tycker de helt enkelt att vissa människor ska bli nedtryckta.

Men om jag slår någon så får jag väl räkna med att personen jag slår kommer att ge igen, för det är rättvist. Men i lagens ögon är det inte rättvist att slå tillbaka, i lagens ögon så får vissa människor helt enkelt bara fina sig i att bli slagna och kallade för förnedrande ord på regelbunden basis.

Om ett litet barn hellre förgiftar sig självt så att det ska slippa gå till skolan så är det bättre än att faktiskt ta tag i problemet, tysta barn syns ändå inte så mycket i statistiken. SKulle sedan barnet gå till polisen så kommer det med största säkerhet få höra "skärp dig", "Så farligt var det väl ändå inte" eller min personliga favorit "Det var bara ett litet pojkstreck som gick överstyr, inget att oroa sig över". 

Nä, det kanske var ett litet pojkstreck som gick överstyr, men då undrar jag hur det kommer sigt att ett pojkstreck som går överstyr kan pågå i flera år utan att polisen är villig att ta emot en anmälan. Om någon har ett svar på detta är rättvisa så kommentera gärna.

Själv så tror jag att rättvisa är som det står i bibeln, Öga för Öga, hand för hand.

Så om du vill ha svar och upprättelse, se då till att ta svaren, för dom kommer inte att komma till dig. För när det kommer till kritan så har personerna redan godkännt andvändandet av våld och har därmed avsagt sig rätten att gnälla om det. 

Men det komer Polisen inte att hålla med om, men vad gör det, dom får väl också stå till svars nån gång.

4 kommentarer:

  1. Eller den som vi flickor alltid får höra: "Han slår dig bara för att han är kär i dig"
    Och sen undrar folk varför kvinnor inte lämnar misshandlande män...

    SvaraRadera
  2. Så rätt, så rätt, men ett litet fel blev det. Öga för öga, tand för tand ska det väl vara?
    Kram

    SvaraRadera
  3. personligen så tycker jag att Herman Hedning fick det hela rätt, huvud för öga, hand för tand. haha

    SvaraRadera
  4. Njaaa... Nu vill jag bara påpeka en sak. Jag som blivande lärare är otroligt vaksam om mobbing. Till och med när jag varit ute på praktik har jag jobbat för att hindra mobbing. trots jag har blivit tillsagd att det är långt över vad jag behöver göra för att klara praktiken. Jag uppmanar alla mina elever att alltid berätta för mig eller någon annan vuxen om de känner sig mobbade.

    Skolan har en skyldighet att ordna det och jag, även om jag är ensam, kommer alltid slåss för att den skyldigheten upplevs.

    Thats my two cents
    //
    Linus

    SvaraRadera